På min blogg har jag tänkt att försöka belysa vardagslivet och dess innebörd och mening.. episoder ur det verkliga livet genom min personliga övertygelse mer än att försöka bevisa något. Det får komma rakt ur hjärtat…

Arkiv för mars, 2011

Låt oss vårda familjen

Det talas så mycket om sårade känslor idag. Relationsproblem, olyckliga äktenskap och förhållanden och trasiga dysfunktionella familjer. Frågor och ställningstaganden är lika många som det finns familjer. Hur kan vi bli lyckliga tillsammans när själva samhällsstrukturen håller på att rasa samman? När vi lever i en värld av förfall av normer och värderingar. När ingenting längre är heligt och värt att vårda.

När äktenskap mellan man och kvinna strukturerats om och nu även gäller för två personer oberoende av kön som älskar varanda. Rädslor och fördomar styr våra åsikter och vår människosyn när vi istället borde satsa på att stärka familjebanden i samhället. Vi kan inte längre bortse från att det traditionella äktenskapet mellan man och kvinna nu även inberäknas av de samkönade. Familjestrukturen oavsett kön blir precis vad vi gör den till; ojämnställt eller jämnställt , monogamt eller icke monogamt.

Hemmet och familjen som utgjort vårt samhälles grundval, dess urcell hotas idag mer än någonsin. Själva grundsynen på äktenskapet och familjen och dess sammanhållning förkastas och förskjuts. Man talar om olyckliga äktenskap och hur man skall kunna få en nytändning och nya tilltalande kickar. För mig låter det som vanvårdade äktenskap och sexmissbruk. En sjukdom i tiden, är människors rädsla för ensamhet och skräcken för tomrummet. Vi ryser och känner fruktan för ensamheten. Robinson längtar efter Fredag.

Att vara ensam med sig själv känns så dumt, tomt och dött, så då fyller man tillvaron med vad som helst. Likgiltigt med vad – det viktiga är en fysisk kropp som sällskap och någon att ty sig till när ens partner tappat sexlusten. Vore det inte förnuftigare att fråga sig varför ett harmoniskt samgående inte längre är möjligt.

Om felet kanske ligger i oss själva. Nej då blir vi istället rädda och flyr hellre, till den mest meningslösa verksamhet, där vi kan hitta ett nytt umgänge.

Trots att det gör oss till – mindre människa.

Fast, det beror på det!  Hurdan vi är som människa och vilka värdenormer vi söker. Vi kanske vill släppa på våra hämningar; ohämmat, snabbare, friare – i den ena riktningen eller i den andra. Beroende på vad vi söker. Men allt har onekligen sina risker. Vi kan förlora oss själva och våra livsvärden på kuppen.

Skall äktenskapet som institution kunna räddas, så måste pliktkänslan och ansvaret förnyas. Äktenskapet är dömt att upplösas såsom samhällscell, ifall man vänjer sig vid att springa ifrån varandra, så snart den erotiska termometerns gradtal, röjer minsta tendens att sjunka. Kanske behöver äktenskapet reformeras, men vi har också ett moraliskt ansvar att stå vid våra, en gång så högtidligt givna ord och löften. Ett rättsnöre är att försöka göra sin partner lycklig, genom att vårda förhållandet mellan varandra. Vi måste lära oss att se människan, ta hänsyn och vara aktsamma om varandra. Till familjen hör ju också barnen som är vårt ansvar och behöver vår tid. Men för att nå dit måste vi börja lyssna inåt till oss själva. Våga vara ensam med sig själv.

Liksom de stora floderna rinner upp på tysta och oansenliga platser, så rinner allt starkt personligt liv upp i ensamheten.

Fick ett kärt besök just denna dag av en ung välsignad familj, med två barn. De vittnar så levande om allt det mänskliga. En ung mor och en ung far, deras kärlek och varma känslor för varandra och sina barn. Ras, kön och kultur gör ingen skillnad. Föräldraskapets lycka omger dem. En sund familj, ett starkt hem och en trofast sammanhållning mellan föräldrar och barn. Ingenting kan vara värdefullare.

Tack, Elisabeth

Annonser

Livet – ett konstverk

Kom hem från en konstutställning i helgen. Det var Jelena Kimsdotter som ställde ut sina vackra  relieftavlor och ikonmålningar i Terra Nova kyrkan i Visby. Jelena kommer från Lettland och har utbildat sig  i Ryssland. Vi var en liten skara människor som samlats, tysta och synbart gripna inför hennes konstnärliga bilder.  Jag begrundade skönheten och hennes gestaltningsförmåga av Jesus Kristus och hans moder Maria. Skönhetsintrycken blir bestående och tidslösa  men ändå så verklighetsfrämmande. Vår samtid och nutid är så omvälvande, kaotiskt och stormande med nyheter om ständigt nya katastrofer och krig. Nyhetsutflödet i massmedia genomsyras av storpolitisk oro och omstörtningar, att allt annat får en tendens att blekna och bli till en överflödsvara.

Ändå sitter skönhetsdriften djupt rotad inne i det mänskliga och Jelena har en konstnärlig ingivelse och gåva.  Hennes andligt inspirerade tavlor, färgsatta, värmda och förinnerligade i sin utövning bör betraktas mera som en mission och en tempeltjänst. En ren skönhetsglädje!

Skönheten i konsten skall på så vis kunna tjäna människan, just såsom människa och den mänskliga samlevnaden. När skönhetsdriften utlöses skapas befrielse och livskänslan stärks.

Om en människa lyckas skapa så mycket vackert, hur skön måste då själva källan vara…Jo, jag kan bekräfta, hon är en vacker och behaglig kvinna både på utsidan och inuti.

Min äldsta dotter reste till England  igår för att söka lyckan genom en ny skönhetskult; London Ink tattoo i Westminster. Jag önskar henne lycka till av hela mitt brinnande, stolta modershjärta och rangordnar inte hennes val av konstnärliga  form. Hon är en fulländad konstnär, inget tvivel om den saken och besitter en stor skapande kraft, som alltför länge hållits på svältkost. Konsten får aldrig bli en moralisk pekpinne och degraderas  till medel för utifrån påtvingade syften. Hon behöver ingen religiös misstänkt dygd för att fullfölja sina drömmars mål. Kan inte förbise att mycket har handlat om en kostnadsfråga och att läget nu har förbättrats en aning. För henne är det i allafall en betydelsefull sak att kunna resa dit och få en möjlighet att visa sina alster. 

Själv fick jag och min väninna ett levande konstverk som gåva av naturen idag. Råmaterialet bestod av vårsol över åkrar och  himlens tysta skaparmakt. Spontana möten med hundar och människor; instinkter, drifter, begär och anlag bearbetades, formades och förädlades. Vi upplevde havet i sin fullhet och rikedom med sin besjälade harmoni. Oombedd kom livsskönheten till oss och gav vårat konstverk karaktär.

”Att leva för sig själv, det är att vissna med sig själv; men att leva för det evigt friska, det är att bada i den rätta ungdomskällan”   Johan Ludvig Runeberg

Elisabeth ( som vilar vid dennna källa )

”När allt omkring mig vilar”

Vårdslöshet mot kroppen straffar sig ofta. Denna morgon dröjde sig mitt andliga väsen kvar i sömnens fängelse alltför länge. Hade stängt av klockan som ringde halv fem, men naturligtvis lyckats somna om. Inte ens hundarna pockade på uppmärksamhet, att det var dags att stiga upp. De har inte fattat det här med sommartid ännu och att vi ställt om klockan för ett par dagar sedan. Ett fruktbart sätt att vårda sig är annars att komma i säng i tid och få den välbehövliga sömn den fysiska lekamen så väl behöver. Vi måste helt enkelt sova mellan sju till åtta timmar per natt för att må bra. Sömnen stärker också immunförsvaret och minskar risken för sjukdomar. Kroppen och hjärnan reparerar sig själv medans vi sover.

Idag har jag i allafall sett till att få ordentligt med vila. Utanför mitt fönster välver sig ändå himlen gråsvart och tung, så det är skönt att kura skymning här hemma. Morgonen var annars klar och vacker och vi hann ut en runda i P18 skogen efter arbetet, innan det var dags för hemfärd.

Fick ett trevligt besök att min bror och svägerska och därefter en stunds välgörande vila, avkoppling och sömn. Väcktes av ännu en besökare, en kär väninna  – en riktig ängel. Hon har lärt sig att skynda lagom, att acceptera sig själv och sin begränsning. Hon lever med ett synhandikapp, som inte på något vis hindrar henne att se det sköna, sanna och goda. Skönheten, sanningen och godheten är hennes signum. Det är en bra medicin och livselexir att samtala med henne. Hon har en positiv inställning och en kristen livssyn eftersom hon är ett Jehovas vittne. 

För mig handlar det om att förbättra min hälsa och se kopplingen mellan dåliga vanor och sömnlöshet. Människan är en kroppslig-själslig-andlig helhet, en andeutrustad naturvarelse. Vården om den inre människan, själens och andens vård får inte isoleras från vården om vår yttre människa. Kroppen behöver daglig träning och en positiv inställning till friluftsliv i olika former. Det är viktigt att vi rör på oss. Ett fysiskt aktivt liv gör att vi mår bättre, blir gladare och tänker klarare.

Så dags att ta kontrollen över min hälsa och förbättra den för ökad livskvalitet. Ge kroppen näring och sköta om den. Låta sömnen ge mig rogivande, läkande kraft. Ikväll skall  jag försöka lägga mig lite tidigare och inte fastna framför datorn som bara gör mig trött och orkeslös. Jag skall försöka åstadkomma en förändring i min livsföring.

Tillgodose grundbehoven, genom att börja äta mera förståndigt med mindre socker, salt och fett. Äta hälsosammare mat; dra ner på pasta, vitt bröd och vitt ris. Äta mera grönsaker och frukt och dricka ordentligt med vatten.

Framför allt se till att få tillräckligt med vila, för; 

”Bättre en handfull vila än båda händerna fulla med möda och ett jagande efter vind.” ( Predikaren 4:6 )

Elisabeth

Lycka och Sanning

Massor utav snö över ön i natt. Skjutsade sonen till båten för vidare transport till Försvarsmakten. Han tillhör specialstyrkan Nordic Battlegroup, som från och med årsskiftet ligger i beredskap för insats med endast tio dagars varsel. Varhelst i världen det uppstår kaos, hotfulla konflikter eller ödesdigra naturkatastrofer måste han resa utomlands med bataljonen. De har en viktig uppgift att stärka fred, frihet och demokrati både i Sverige som i andra delar av världen. Vintern har varit full utav förberedelser, övningar och utvärderingar. Naturligtvis känner jag stolthet som mor för min soldat, men mycket utav tankarna kantas också utav oro, vånda och funderingar. Men man anpassar sig och förlikar sig med tanken. Sedan kommer den oerhörda tacksamhet och lycka över att han återvände oskadd och hel från sin 5 månadersmission  i Afghanistan i höstas.

Efter dagens arbetspass var det så dags för hundarna och mig att njuta frisk havsluft och få lite välbehövlig motion. Det gäller att ta vara på möjligheterna och bara ge sig iväg ut när tillfälle bjuds. Det är min räddning till att hålla balans och jämvikt i sinnet. Jag gick och hundarna sprang sträckan fram och åter Själsö – Brissund, nu i vinterskrud och solsken.  Här ute flyger gravänderna lågt över strandlinjen och här finns stora mängder ejder som inte häckar. Varför vet jag inte..kanske för att det saknas föda till ungarna.. Allt andades lugn och frihet. Den sortens lycka kan man inte köpa för pengar.

Jag känner kroppsligt välbefinnande och njutandets lust var gång jag kan ta en långpromenad längst stranden – Hur är en människa funtad, som inte kan känna den sortens lycka?

Vad är lycka egentligen? -Ja, inte kan man fånga den med håv som en fjäril, för den som jagar efter lyckan hinner ändå aldrig upp den.

Tror att lyckan kan vara ett sätt att leva, för plötsligt så finns den ju bara där.  Den infinner sig själv och så börjar vi hoppas, att det finns något bortom nuet, något underbart, som lockar och vinkar. Vi upptäcker med en brinnande själ att just så här måste det vara att leva i sinnets genorositet.

Sammanfattningsvis har det varit en fin helg med stärkande naturupplevelser och fin gemenskap. Lunchbjudning hos goda vänner som båda är seniormissionärer i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. De är ett varmt generöst äkta par som inte frågar efter sin egna enskilda lycka, utan bara vill fullfölja det uppdrag och bestämmelse de blivit kallade och utvalda till utav profeten. De lever för ett värdefullt mål, mera än för yttre framgång och socialt erkännande, de gör en god insats. ”Vägen till räddning är dopet och att var och en gör sitt allra yttersta för att söka sanningen. Inte med nittioprocentig ärlighet utan med hundraprocentig ärlighet.”

Förvisso ett gott syfte; Så låt oss alla söka och sträva efter det sanna!

För mig personligen handlar det om rätten att tänka självständigt. Jag har svårt att låta andra tänka, ställa och styra mitt liv. Vill själv fråga, forska och pröva mig fram. Detta betyder inte strävan efter likriktning och vanetänkande, men det betyder att jag befrias från det oklara fördomsfulla känslotänkandet. Jag får aldrig upphöra att värdesätta andra människors ståndpunkter, riktningar och livsåskådningar. Jag får inte döma någon fördomsfullt utan vill försöka förhålla mig sakligt i mitt ställningstagande. Samtidigt är jag tacksam att jag fått förmånen att lära känna mina goda vänner på ett mera personligt plan och det är en trygghet i vårat umgänge., som i långa loppet är bra mycket mera värd. 

Slutligen; Låt oss på samma gång söka sanningen om oss själva. Låt oss ha mod att vara ärliga mot oss själva. Då sveper ärlighetens och uppriktighetens friska atmosfär omkring oss. 

Elisabeth

Jord och himmel


Morgonen kom med en kall klar himmel. Väl rustad för allt väder och med varma goa kläder begav vi oss ut till Själsö.

Mitt sällskap bestod av tidigare nämnda världskloka väninna och våra bastarder till hundar. Alla lika förväntansfulla, för det är så mycket som hägrar och lockar i naturen.

Tänk vad tunt och blekt våra liv skulle vara om det levdes uteslutande i tankarnas, teoriernas och grubbleriernas omätliga skuggvärld.

Det är så enkelt och lätt att älska marken och stenarna. Man vinner ny styrka och näring varje gång man trampar och berör jorden. Alltid denna tacksamma glädje och ödmjukhet över naturens rikedom och storhet; Ljuset och vindarna. Vattnet och havet är min syster. Solen och vinden min broder.

Hur skarpa ögon vi än har så är hundarna så mycket snabbare på att upptäcka kadaver och döda fågelrester. De turas gladerligen om att rulla sig i släken eller att jaga en stackars rabbis. De styrs av instinkter och drifter, det tillhör deras natur, men de är precis som vi människor sociala väsen.

Men skall gemenskapen för oss människor kännas glädjefylld och innehållsrik bör den ha ett dyrbart värde och en lyftande upplevelse. Vet att man kan tyngas svårt av ensamhet mitt i en böljande människomassa i storstaden och här ute vid havet känna själarnas gemenskap. Att försöka göra livet innehållsrikare och värdigare ger också den personliga gemenskapen och vänskapen en djupare mening. En inre ocean kan skilja människor åt även om vi är eller anses vara ”trevliga” så räcker det inte alltid som måttstock. Vi bör också ha en helhjärtad förståelse och en personlig sammanhållning för att beröra det allra innersta skiktet i vår varelse. Om vi tar ansvar för oss själva och vårt handlande, vårt hem och våra barn, så växer och utvecklas vår personliga självständighet.

Livet i sin rikedom och fullhet liknar en orkester, där varje instrument fyller sin särskilda uppgift, men där inget av instrumenten är till för sin egen skull. Vi får försöka, var och en av oss att spela vårt lilla instrument, så rent och så väl som möjligt. Själv är jag nog bara en oansenlig blockflöjt, men det gäller ändå att att jag villigt och innerligt följer den store ”kappelmästarens” ledning. Det är bara han ensam som till fullo förstår livssymfonins hela mening. Han som skrivit och skapat själva stycket.

Tack!  ”Moder jord och Fader himmel” ( av Sue Harrisson )

Elisabeth

Det friska skönhetssinnet

En tidig cykeltur med hundarna, en gyllene lördagsmorgon med frisk luft och solsken. Betagande vackert och stilla, marken ännu frostig och frusen. Tänk att till och med naturens vidunderliga prakt kan lämna människor oberörda. Morgonens första solstrålar och i bakgrunden skogen, oerhört mäktigt och skimrande skönt…Om jag inte hade haft hundarna hade jag aldrig kommit ut så här tidigt. Tänk vilka skönhetsvärden som gått till spillo, hur mycket storartat vackert jag aldrig fått se.

Jag behöver inte precis gå på jakt efter skönhetsintryck; de inställer sig beredvilligt bara jag har ögonen öppna och håller sinnet friskt.

Naturens med hela sin härliga friskhet – salta vindar och hav. Min väninna är en fängslande bekanskap och jag är glad att jag har henne vid min sida när vi än en gång besöker Muramaris. Hon är inte på något vis jämnstruken och vanlig utan varmt medkännande med allt mänskligt, fast ändå självständig i sitt tänkande. Det finns en viljans tåga i denna kvinna. Ingen utav oss har haft en dans på rosor men vi växer som karaktärer och människor och med åren blir vi som allt gott bara bättre. Det blåser friskt men bistert kallt  denna dag. Hundarna finner ganska omedelbart en ny hundkompis, för plötsligt är de fyra i flocken istället för tre. Hunden; en 8 månaders brun labbe vid namn Abbe och hans matte följer med oss en bit upp på berget. Jag letar tecken med spanande blick. Naturen förnyas och förändras för varje gång man återvänder hit ut, här finns så mycket av kraft och skönhet.

Vår vardagsvärld hotas av slentrianen, den opersonliga, slöa vanan och likgiltiga upprepningen. Dag efter dag detsamma. Den trista vanemässigheten hotar. Men det vakna sinnet kan förnyas och förinnerligas och finna nya värden. Så låt oss sätta oss till motvärn. Upptäcka vilket förtrollande konstverk den böljande ängssluttningen egentigen är. Den blåa sjön och den stilla bäcken, som risslar fram så obemärkt mellan gröngräset, sjunger båda sin egen, fina melodi för det lyhörda örat och friska, vakna, mottagliga sinnet.

Skönheten ligger inte i det yttre bara, trots att det mesta beror på betraktarens öga. Använd alla dina sinnen; det lyssnande örat och den levande själen, som förmår gripas och hänföras. Skönhetssinnet kan förnyas och hållas friskt, om vi varje dag samlar oss en liten stund inför livets hemlighetsfulla storhet och helgd.

Elisabeth

Arbetets ära

Badade hundarna igår. Tvättade idag.

Orkar ännu bara en enda uppgift i taget och ett enda fysiskt uppdrag per dag. Sedan blir arbetsbördan så övermäktigt tung och jag känner mig så trött. Det finns dock ändå någonting som är ojämförligt mycket tyngre och det är att titta sig själv i backspegeln och upptäcka att det varit så ofantligt mycket värre.

Att arbeta och se resultat, att skörda arbetets frukt och att kunna glädja sig över att äntligen få det gjort, vilken tillfredställelse det är för själen. Men jag måste lära mig att handla förnuftigt, förståndigt och klokt för att det verkligen skall löna sig. Varför annars förnöta krafterna med mera än jag mäktar och tål? Det gäller att spara och hushålla på resurserna och sikta mot ett begränsat mål. Arbete handlar om självdisiplin och klok krafthushållning. Ett givande arbete kan visserligen berusa. Själva uppgiften kan kännas utmanande och befriande för stunden och man glömmer lätt både tid och rum, men sedan kommer värken och orkeslösheten som ett brev på posten. 

Yrkesarbetar ännu bara två timmar varje morgon och det är väl en seger i sig. Ingen människa blir friskare av att sitta med armarna i kors, resultatet blir bara tröghet, slöhet och likgiltighet och till slut får man svårt att få något ur händerna. Men jag kan sakna mina gamla krafter och handlingsvilja och ibland försjunker jag i min inre beskuggade, höstliga värld. Men jag vägrar att se allting i svart, förbanna mitt bistra öde, som kanske istället blev min räddning – tunga upplevelser kan tvinga fram sån inställning.

Även om mitt arbete består i att timme efter timme göra ett och samma enkla enformiga jobb behöver det inte förslöa mig. Passar istället på att fundera över själens frågor och djup. Har i minnet en fin förebild i min egen mamma. Ödmjukt och med hjärtats godhet levde hon förnöjdsam och fridfull. Hur stor var inte hennes möda och ihärdiga strävan? Osjälviskt och tappert bar hon sina krämpor och bördor utan att klaga och min storasyster är precis likadan. ”Mamma är lik sin mamma” som Siwan sjunger i Stickan Anderssons text. Helhjärtat går ju även min egen energi och tid till familj, hem och hundar. Historien upprepar sig, märkligt nog. Vi behöver bara alla påminnas om våra mänskliga begränsningar. För pengar kan vi köpa medicin, men inte god hälsa, mjuka sängar men inte skön sömn, praktfulla hem men inte trivsel och hemtrevnad, förlustelse och förnöjelse men inte glädje och harmoni, lugna dagar men inte inre frid. Därför måste vi lära oss att arbeta med en inre samling för att bevara vår hälsa så att inte tillvaron och arbetet blir grått och färglöst. 

Ora et labora; Bed och arbeta

Elisabeth

Etikettmoln

Ellenagneta's Blog

Just another WordPress.com weblog

Tankar, funderingar & känslor

Att tillfriskna på de lyckliga ödets väg

BrandingSpirit's Blog

Med glöden i behåll

Insikter's blogg

För dig som vågar tänka nya tankar

A Good Life

www.herrey.se

Theme Showcase

Find the perfect theme for your blog.

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.