Massor utav snö över ön i natt. Skjutsade sonen till båten för vidare transport till Försvarsmakten. Han tillhör specialstyrkan Nordic Battlegroup, som från och med årsskiftet ligger i beredskap för insats med endast tio dagars varsel. Varhelst i världen det uppstår kaos, hotfulla konflikter eller ödesdigra naturkatastrofer måste han resa utomlands med bataljonen. De har en viktig uppgift att stärka fred, frihet och demokrati både i Sverige som i andra delar av världen. Vintern har varit full utav förberedelser, övningar och utvärderingar. Naturligtvis känner jag stolthet som mor för min soldat, men mycket utav tankarna kantas också utav oro, vånda och funderingar. Men man anpassar sig och förlikar sig med tanken. Sedan kommer den oerhörda tacksamhet och lycka över att han återvände oskadd och hel från sin 5 månadersmission i Afghanistan i höstas.
Efter dagens arbetspass var det så dags för hundarna och mig att njuta frisk havsluft och få lite välbehövlig motion. Det gäller att ta vara på möjligheterna och bara ge sig iväg ut när tillfälle bjuds. Det är min räddning till att hålla balans och jämvikt i sinnet. Jag gick och hundarna sprang sträckan fram och åter Själsö – Brissund, nu i vinterskrud och solsken. Här ute flyger gravänderna lågt över strandlinjen och här finns stora mängder ejder som inte häckar. Varför vet jag inte..kanske för att det saknas föda till ungarna.. Allt andades lugn och frihet. Den sortens lycka kan man inte köpa för pengar.
Jag känner kroppsligt välbefinnande och njutandets lust var gång jag kan ta en långpromenad längst stranden – Hur är en människa funtad, som inte kan känna den sortens lycka?
Vad är lycka egentligen? -Ja, inte kan man fånga den med håv som en fjäril, för den som jagar efter lyckan hinner ändå aldrig upp den.
Tror att lyckan kan vara ett sätt att leva, för plötsligt så finns den ju bara där. Den infinner sig själv och så börjar vi hoppas, att det finns något bortom nuet, något underbart, som lockar och vinkar. Vi upptäcker med en brinnande själ att just så här måste det vara att leva i sinnets genorositet.
Sammanfattningsvis har det varit en fin helg med stärkande naturupplevelser och fin gemenskap. Lunchbjudning hos goda vänner som båda är seniormissionärer i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. De är ett varmt generöst äkta par som inte frågar efter sin egna enskilda lycka, utan bara vill fullfölja det uppdrag och bestämmelse de blivit kallade och utvalda till utav profeten. De lever för ett värdefullt mål, mera än för yttre framgång och socialt erkännande, de gör en god insats. ”Vägen till räddning är dopet och att var och en gör sitt allra yttersta för att söka sanningen. Inte med nittioprocentig ärlighet utan med hundraprocentig ärlighet.”
Förvisso ett gott syfte; Så låt oss alla söka och sträva efter det sanna!
För mig personligen handlar det om rätten att tänka självständigt. Jag har svårt att låta andra tänka, ställa och styra mitt liv. Vill själv fråga, forska och pröva mig fram. Detta betyder inte strävan efter likriktning och vanetänkande, men det betyder att jag befrias från det oklara fördomsfulla känslotänkandet. Jag får aldrig upphöra att värdesätta andra människors ståndpunkter, riktningar och livsåskådningar. Jag får inte döma någon fördomsfullt utan vill försöka förhålla mig sakligt i mitt ställningstagande. Samtidigt är jag tacksam att jag fått förmånen att lära känna mina goda vänner på ett mera personligt plan och det är en trygghet i vårat umgänge., som i långa loppet är bra mycket mera värd.
Slutligen; Låt oss på samma gång söka sanningen om oss själva. Låt oss ha mod att vara ärliga mot oss själva. Då sveper ärlighetens och uppriktighetens friska atmosfär omkring oss.
Elisabeth
Livsakuten 
Lämna en kommentar