På min blogg har jag tänkt att försöka belysa vardagslivet och dess innebörd och mening.. episoder ur det verkliga livet genom min personliga övertygelse mer än att försöka bevisa något. Det får komma rakt ur hjärtat…

Arkiv för augusti, 2011

Förändring

Jag sveps in i morgonens andedräkt, den mildaste utav dofter som får mig att le medan jag vandrar med hundarna vid vattnet. Det är en härlig dag och just i växlingen mellan sommar och höst. Det är underbart att få leva så här nära naturen, havet och skogen. Kunna följa årstidernas växlingar, skåda dagens ljus och nattens mörker. Jag förstår att jag är präglad utav naturens enorma krafter.
När jag blickar ut över sjön ser jag en himmel täckt av moln där solen försöker bryta igenom och plötsligt så finns den bara där; en kulle mitt i tistelsnåren, täckt av de ljuvligaste vilda luktärter som sprider en fantastisk doft. Det ger mig en insikt om att varje dag är en upptäcktsresa och det är som om jag hade sett platsen för allra första gången…

Här på Gotland är det annars havet som är det mest dramatiska. Havet som ständigt är i rörelse och ljuset som är så speciellt här på ön. Tänk skönheten en tidig morgon när havet sveper över stranden och lämnar nya spår i sanden. Solens glitter och speglingar i vattnet. Havet som är tillgängligt för alla, fattig eller rik…

Ljuset på våren och sommaren är så starkt att färgerna nästan förbleknar. Våren som träffar ön nästan explosionsartat; gröna knoppar som förvandlas från en dag till en annan, slår ut och blir till doftande blomblad som fyller själen med glädje under de här korta sommarmånaderna. Snart kommer åter den gyllene hösten och färgar träden och marken till avsked i helt andra färgtoner.

Tänk om man kunde vandra över dalar på regnbågen, flyga högt i luften med fåglarna söderut och utplåna alla gränser, som i barndomens lysande värld där allt var möjligt. Min egen barndom var trygg, full av fantasi med sagor om troll och älvor och andra historier. Det var en glädje bara att finnas till. Jag var priviligerad och visst saknar jag mina föräldrar, en förlust som aldrig kan ersättas. Men nu som vuxen vill jag kunna ge mera. Jag vill ge mina egna barn kärlek. Jag vill att de ska finna harmoni, trygghet och glädje. Min äldsta dotter står inför en förändring i sitt liv. Vi har grälat så många gånger och vi har slutit fred och så grälar vi igen.
Det fanns så mycket jag inte kunde ge henne, då vid den rätta tidpunkten och enligt hennes mening är det nog inte så mycket jag kan göra rätt nu heller. Vad vi säger och ibland skriker åt varandra betyder inte så mycket. Orden är inte vad vi verkligen känner. Det känns tungt i mitt bröst att jag inte kan nå henne för att hon är i främmande land och för att hon är arg för att jag sa något klumpigt som misshagade henne. Jag vill få en chans att kunna säga ; ”Jag älskar dig och jag ångrar mig. Förlåt mig!” Det är glädje ibland och sorg ibland och jag skulle vilja göra allt annorlunda igen…

Din mamma Elisabeth

Annonser

Enkla glädjeämnen

Jag tillbringar dagen i min ensamhet. Det är en av årets sista varma sommardagar och jag har som vanligt sällskap av mina tre hundar och en katt. Dagsljuset är bländande vackert och i min verklighet är det stilla och ro. Mina fyrbenta kamrater och jag har vandrat i skogen. De har som vanligt varit glada och rusat fram och åter. Charlie som är en bordercollie/irländsk setterblandning hämtade pinnar och en boll åt mig att kasta. När jag inte brydde mig om honom stannade han upp och hängde lite med huvudet. Han är pinn- och bollfixerad och för honom är själva kastandet en drog.

Igår började morgonen med ett ihållande regnväder men senare på eftermiddagen sprack himlen upp och vi hann ändå med att åka ut och bada i Follingbo grustag. Där fanns vattenpölar överallt på kalkklipporna efter alla dessa dagar med ihållande nederbörd. Vattnet i kalkbrottet nedanför kanten tycks oändligt. Det brer ut sig turkosblått och bottenlöst och jag vandrar med två utav hundarna dansande och skuttande bredvid. Bulldogen skäller då och då för att påminna mig om att han finns. Jag blir som vanligt alltid orolig att han skall ramla i. Navajo är ingen simmar-atlet precis och åtskilliga gånger har jag tvingats fiska upp honom.

Vi vandrar på sluttande grå sten som är hal. De väderbitna tallarna på träden som vi passerar är våra följeslagare liksom tiden. Tiden och jag har många gånger vandrat dessa stigar med hundarna hoppandes upp och ner för att locka mig att gå ännu ett stycke. Vi har trotsat regn, blåst och vind som skickat köldrysningar genom kläder och ändå manats att fortsätta.
Min tredje hund, Leo också han en blandras; golden/labrador/newfondland kommer alltid och möter oss från skogen när det är dags att gå tillbaka mot bilen och jag minns att jag redan som liten flicka fick lära mig att vara snäll mot djur.

Sonen har rest tillbaka till storstaden och det är så skönt att åter få rå sig själv och göra saker så som jag själv vill ha dem och att få tid att tänka och reflektera.

Det har säkert funnits valmöjligheter i mitt liv, men jag har ofta levt som om det inte fanns några. Det sorgliga resultatet av att jag inte följt min livsdröm att bli skådespelerska är att det nu är försent att fullfölja den. Vissa saker går inte längre att ändra på. Åren går och jag blir allt äldre, detta är det ofrånkomliga.
När jag tänker tillbaka har jag ofta önskat att jag kunde börja om på nytt, bli den jag var då och minnas vem jag ville bli. Jag har ofta önskat att jag kunde återupptäcka den där unga kvinnan med alla sina drömmar och visioner. Hon som visste så mycket..då innan hon fick lära sig hur tufft livet egentligen var och att hon var tvungen att anpassa sig för den egna sinnesfridens skull.

Men vad är egentligen meningen med livet; nu när jag redan har en del utav livet bakom mig.
Kanske det är så enkelt som att sjunga, dansa och ha roligt. Skratta och leva lite lättsammare.
Att leva i nuet, just det här ögonblicket. Solen lyser och jag vill skratta och vara som ett barn…

Elisabeth

Den ridderliga idrotten

Från de allra tidigaste skolåren har mina tre ungdomar sysslat med idrott av alla de slag.

En förträfflig regel även som levnadsregel har varit att de alltid har försökt vara sig själva och acceptera sig själva och sina förmågor. Att de bara behövt ta ansvar för sin egen utrustning och förmåga och behållit blicken rakt fram. Inte tittat ned på någon eller sneglat åt sidan och jämfört sig med alla möjliga andra.

Jag tror att börjar man väl jämföra sig, så slår det aldrig fel att man i tysthet erkänner för sig själv, att den och den kan det och det så mycket bättre än man själv och så ligger ”mindervärdskänslan” där och lurar. Man tappar bort glädjen och leken och följden blir bara att man känner sig nedtryckt, irriterad och missnöjd med sina egna prestationer. Därför är det enda rimliga och riktiga, att inte nervöst tävla med andra och jämföra sig med alla andras förmågor och duktighet. Nej bara tävla med sig själv, just med sig själv så att man kan nå det allra bästa möjliga av sina möjligheter. Mer kan inte heller den bästa göra!

Idrotten är en fysisk fostran och hårt arbete. En positiv inställning brukar bära frukt och i helgen fick vi jublande och triumferande se det svenska damlandslaget i UV-rugby ta VM-silver i Helsingfors. Herrarna tog ett välförtjänt VM-brons. Norge tog sina första VM-guld både på dam- och herrsidan och jag delar uppriktigt deras glädje. Tävlingsmomentet är trots allt oskiljaktigt från idrotten och dess värde är klart och ofrånkomligt.
Det svenska damlandslaget överträffade denna gången sig själva och gjorde verkligen sitt allra yttersta för att nå toppresultat. De var disiplinerade och besjälade i sina rörelser och spel, trots att motståndarna inte var lätta att bemästra. UV-rugby är sannerligen inget slagsmål hur som helst utan här finns fasta, klara spelregler och gränser för hur en match får gå till. Lägg därtill själva äventyret och spänningen i helgens tävling, när man som förälder och anhörig har möjlighet att få följa kampen i bassängen genom direktuppkoppling på nätet. Det kändes verkligen som om man var närvarande i matcherna. Det går inte heller att bestrida att mitt bröst och modershjärta ville sprängas utav stolthet när tjejerna efter hård kamp till slut erövrade sina silvermedaljer. Det har också sin oförnekliga tjusning att få se dem uppleva triumfens gyllene, svindlande ögonblick som då när de vann över Tyskland i semi-finalen. För när man deltar i en tävlingskamp så vinner man ju inte segerkransen, om man inte lagligen kämpat och gjort sitt allra yttersta. Men när åren går och ni blir äldre och endast minnena består, minns då att jag skrev, att det betydelsefulla var inte att vinna utan att vara med – just där, just då i Helsingfors.

Det väsentliga i livet är inte att segra utan att kämpa väl. TJEJER ni har min största respekt och vördnad, inberäknade era fina ledare. Ni besitter alla en känsla för rent spel, självbehärskning och kämparglöd. Denna ridderliga regel åskådliggör svensk idrott när den är som bäst.

Med sympati, stöd och erkännande till starka, fria och hederliga kvinnor av idag.

Elisabeth

När hösten nalkas


Augusti är en föränderlig månad. Ena dagen upplever man storslaget sommaren med all sin grönska och härlighet, samtidigt som man anar att allting snart är slut och över för i år. Den där förkänslan som obevekligt nalkas, att hösten snart är här. Hösten som stämmer sinnet till vemod och melankoli. Gräset som torkar och förvissnar. Blommorna som ändrar karaktär.. Idag plockade jag ljung i skogen och trots vidskeplighet om trolltyg så bar jag hem den och satte i vatten. Ond bråd död skall den bära till ditt hem sa alltid min mamma, men i mitt hjärtas mylla väger hennes ord lätt. Tycker så mycket om färgen och kraftfullheten och tackar Gud för även detta himmelska säde. Varken ogräs eller tistel hindrar mig från att vandra med hundarna ut på bördiga fält, genom skogens snår eller till vatten, en av denna sommarens sista glansdagar.

Kampen mellan det som är gott och ont är något helt annat. Det onda är när en behärskad man full av girighet och feghet, skapar fruktan på en isolerad ö i Norge. En man som med sin ondskefulla, extrema ideologi genomför en obegriplig tragedi och massaker, där det bara råder kall beräkning, självisk lust, gemenhet och grymhet.

Jag har kommit dit i livet då jag får lov att titta i facit eller backspegeln, men finner ändå inga svar. Livet blir kanske aldrig vad vi önskar att det skulle bli. Bara inte slutet blir värre än allt annat. Så alla dessa offer, alla utsläckta liv måste bara starkt beröra oss. Vi kan bara ana den förvirring, panik och hopplöshet som utspelade sig när vågorna sköljde över deras huvuden och att denna mörka händelse aldrig någonsin kommer att försvinna ur det förflutna.

Likväl kan vi bara förnimma våra allra tidigaste minnesbilder och upplevelser som ligger fördolda djupt inom oss, men ändå präglar oss senare i livet. Minnen som kanske gett oss ångest och skapat en känsla av förlust och besvikelse. En rädsla och längtan som ändå aldrig mera kan infrias, därför att den tillhör det förflutna och bara kunde ha uppfyllts på den tiden.

Förr kunde jag sova var som helst och när som helst, men nu för tiden är jag ofta sömnlös. Genom sinnelivets skuggor, dimma och töcken sitter den tunga tröttheten som en hulling djupast inne i min varelse. Den aggar som en värkande tand i mitt inre, plågar mig, men sömnen infinner sig ändå inte.

Läser därför mycket och har precis läst ut en bok av Paulo Coelho ”Alkemisten” och funnit en ny favoritförfattare. Det är en fullständigt magisk berättelse om livsdrömmar. Citat; ” När du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld” En bok med ett gott, ljust budskap om livets hemligheter och dessutom skrivet på ett mycket vackert sätt.

Livets mening är kanske just kampen för kärleken. Den rena kärleken med sitt skimmer av oförstörd skönhet och glans. Trots att vi kanske måste kämpa mot våra egna fördomar och rädslor för att finna hjärtats och själens innersta hemligheter och naturligtvis den djupa kärleken till varandra.

Tillitsfullt  Elisabeth

Etikettmoln

Ellenagneta's Blog

Just another WordPress.com weblog

Tankar, funderingar & känslor

Att tillfriskna på de lyckliga ödets väg

BrandingSpirit's Blog

Med glöden i behåll

Insikter's blogg

För dig som vågar tänka nya tankar

A Good Life

www.herrey.se

Theme Showcase

Find the perfect theme for your blog.

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.