På min blogg har jag tänkt att försöka belysa vardagslivet och dess innebörd och mening.. episoder ur det verkliga livet genom min personliga övertygelse mer än att försöka bevisa något. Det får komma rakt ur hjärtat…

Livspussel

Vi kan alla öka vår förmåga att hantera livet på ett klokt och insiktsfullt sätt genom att lära känna oss själva och vår livshistoria.flicka på äng

 
För att få en större självmedvetenhet och insikt behöver vi släppa in nytt ljus i vårt inre genom att lära oss lyssna inåt.

Ökad självinsikt är ett arbete som pågår hela livet, men många av oss lär sig tidigt att glömma. Vi lär oss att även inför oss själva att förneka och förtränga smärtsamma händelser som vi har upplevt. Mycket dysfunktionellt kan också döljas bakom vackra och polerade familjefasader där oskrivna regler och ”budord” talar om vad som är tillåtet eller inte.

När vi med åren mognar och blir äldre, förmodligen också en aning klokare och förhoppningsvis även tryggare utvecklar vi en självteori som definierar vilka vi är.

Vårat temperament har vävts ihop med livets alla händelser och upplevelser till det som småningom har blivit vår personlighet.

Men även som vuxen kan man hitta tillbaka och leva sig in i den lilla pojke eller flicka som man en gång var och på så sätt bättre förstå hur man har blivit den man är.

mor och dotterVi bär alla spår av våra egna föräldrar inom oss och det kommer också att påverka hur vi kommer att ta emot våra egna barn.

Det som våra föräldrar en gång ärvde från sina föräldrar har på samma sätt förmedlats vidare till oss. Det sätt som vi ser på oss själva påverkas av våra erfarenheter och minnen och om vi varit utsatta för svåra känslosamma händelser i vår barndom så har vi också formats och påverkats av dessa. Dessa händelser och minnen i livet gjorde att det inträffade kom att få oss att se på oss själva på ett nytt och kanske annorlunda sätt.

Varje individ är unik och uppbyggd av ett nätverk av osynliga trådar som format vårat väsen.

För att upptäcka våra styrkor behöver vi bry oss om oss själva så att vi kan känna stolthet över att vi är värdefulla och viktiga och värda kärlek för vår egen skull.
Vi kan alla öva oss på att bli lite modigare, gladare och säkrare.

Jag vet av erfarenhet att när man väl satt igång så kan man finna stor tillfredsställelse och glädje i att fördjupa bekantskapen med sig själv, men ansvaret för hur vi lever våra liv vilar ytterst på oss själva. Trådarna vävs samman till ett självpussel där drag från våra föräldrar synliggörs.

BildSjälvkännedom är avgörande. Genom att förlika sig och granska sig själv och sin historia öppnar man dörren till en vidgad förståelse för allt det som har påverkat den egna utvecklingen. Det kan vara det första steget till förändring. En aspekt av mognad är att inse sin delaktighet i sin egen livshistoria och att få kontakt med sina känslor och bejaka dem även det som varit smärtsamt. Vi går alla igenom våra livstrauman och svårigheter. Allting i livet är föränderligt, inget är för evigt, men för mig är det viktigt att ha omtanke om min familj, mina nära och kära och mina medmänniskor som även omfattar någonting större än ”jag själv”.

Annonser

drömfångare

Igår var jag på ett trevligt 40-årskalas för min systersons hustru.

Tillsammans med människor som jag tycker mycket om och älskar och som jag tror tycker om mig för exakt den jag är och därför kan jag också vara mig själv till 100%. När jag körde tillbaka till staden var jag varm om hjärtat över gemenskap och delad glädje.

Tacksam över goda, sunda fungerande relationer präglade av förståelse, medkänsla och empati. För det är just genom att både bekräfta varandra och oss själva som vi kan visa och få ömsesidig respekt tillbaka.

Tänker mig att alla människor säkert vill ha bra eller bättre fungerande relationer och därför bör vi också alltid försöka sträva efter det – både till våra partners, barn, föräldrar, syskon, vänner och till våra arbetskamrater.

Relationer som är präglade av medkänsla och respekt ger oss glädje och utrymme i vår utveckling som människor. I medkänslan och empatin finns vår förmåga att känna oss in i andra och även förstå andras perspektiv. Bekräftelsen som är så viktig att få för de flesta av oss, är som medkänsla omsatt i en ren handling.

Det finns naturligtvis personer med allvarliga känslomässiga störningar och svårigheter att kontrollera sina intensiva känslosvängningar så som vrede, aggressivitet och självskadebeteenden. Tänk då på att det är inte deras fel att de har så svåra problem.

Då behövs ännu mera acceptans, medveten närvaro, medkänsla och bekräftelse.

Men det kanske viktigaste är just att medkänslan måste ske genom en aktiv handling i bekräftelse av den andre. För när vi bekräftar en annan människa så förmedlar vi ju också att vi tar henne eller honom på djupaste allvar.

På så sätt ökas också chanserna till gemenskap och respekt och att få bekräftelse tillbaka.

älva

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För mig är en äkta och ärlig relation att man kan förlåta, ge många nya chanser och att man försöker ha kvar hoppet och tron på att godheten kommer att segra oavsett vad… att den kan uthärda och överleva även de svåraste situationer och händelser.

I en sådan relation kan man få gråta, beklaga sig och gnälla och ändå finna tröst och stöd. Och det samma omvänt förstås.

Det är klart att det finns undantag, men det  är det så jag känner…  Carpe diem!

Elisabeth

Våra egna självbilder styr en mycket stor del av vårat mående. En negativ självbild bidrar därför till att man som människa bokstavligen kan ramla ner i ett mörkt hål.

Bild

Men det går att styra över sina egna negativa tankar och inse att man inte är något hjälplöst offer. I vårat inre finns en positiv kraft så var och en kan finna sin egen väg här i livet.

För drygt 20 år sedan befann jag mig i en mycket pressad livssituation.

Min beredskap var lika med noll – Det var då det för första gången på allvar gick upp för mig att livet inte kommer vara för evigt och att det gäller att ta till vara på den utmätta tid som vi ändå har här på jorden.

Det tog lång tid för mig att förlika mig och försonas med alla mina inre känslor av sorg, uppgivenhet, ensamhet, rädsla och förtvivlan.

Jag och mina tre barn var bokstavligen utblottade och fick gå från hus och hem efter det att företaget där jag arbetat på i 20 år gick i konkurs. Svårt skuldsatt förlorade jag i ett slag; trygghet, yrkesidentitet och framtidstro. Jag hade mist min man och barnen sin far och jag kan så här i efterhand inse att det var en mycket svår period i våra liv. Detta ledde mig ändå så småningom och paradoxalt nog till en förnyad lust att leva – även om det sannerligen inte var någon ”snabb-fix” utan ett långt och idogt arbete med min ambivalens och kraschad inre självbild..

Men resultatet är att jag idag bättre kan lita på min inre läkande kraft och sätta ord på mina känslor.

Bild

Livet och de erfarenheter jag bär med mig har också gett mig en ökad självinsikt.

Det finns ett väl inövat beteende som vi gärna visar upp för omvärlden. Det kan lätt såras och kränkas och vara känsligt för kritik och negativa kommentarer. Det utvecklas redan i tidig spädbarnsålder, när det lilla barnet steg för steg börjar uppfatta sin egen kropp och de känslor som är förknippade med den.

Många av oss lever som vuxna i en självkänslostress och lägger stor vikt vid det yttre i tron att det skall öka på vår självkänsla.

Se bara på alla otaliga dokusåpor typ ”Big Brother”. Eller rena förnedringsprogrammen som tex. ”Mammor och minimodeller” eller ”Älskling du har blivit en tjockis”, dessa otaliga talangtävlingar med diverse kroppsfixeringar och skönhetsoperationer – allt i ett desperat behov av att synas och känna att vi finns till.

Dagligen överöses vi av reklam om heminredning och hur vi ska lyxkonsumera oss till lycka och tillfredsställelse. Det kan vara allt från bilar, hus, tekniska prylar, kläder eller annat som skapar den rätta livsstilen. Vi uppmanas att konsumera mera för att stärka vår självbild och identitet som skall sätta ramarna för vår sociala status. Begäret stegras och leder kanske istället till tomhet och utarmning i vårat inre.

Den sociala anpassningen kräver att vi alla spelar våra roller enligt gängse normer. Tänker på Arja Saijonmaas sång; ”Vem är du, vem är jag, levande charader -Spelar alla roller så bra”. Vi visar hela tiden upp vår officiella sida som vi tycker passar till den miljö och situation som vi befinner oss i och vi månar också om att skicka ut de ”rätta” signalerna som passar i just det sammanhanget.

Vi spelar en roll på arbetsplatsen och en annan bland våra vänner.

 Vårt självsystem formas efter samhällets olika organ som skolan, familjen, arbetsplatsen och medierna.

Vi inordnas i ett normsystem som begränsar vår individuella frihet. Vi socialiseras också in i ett speciellt könsrollsmönster av hur samhällets värderingar ser på manligt respektive kvinnligt. Därtill kommer klasstillhörighet som också påverkar vår livssyn och inställning.

Bild

Vi sätter så lätt etikett på våra medmänniskor utifrån deras sociala beteende och attribut så som kläder, åsikter och stil och glömmer ofta lätt bort att det bara är en av alla de otaliga ”masker” vi beskådar och långt ifrån hela den komplexa människan som vi alla är.

Vi kan alla lätt fastna i en känsla av falsk trygghet i våra väl invanda roller så att vi tappar kontakten med vårat inre sanna jag – allt i en mer intensivare jakt på bekräftelse och en önskan att leva upp till andra människors förväntningar och krav.

Men genom att tänka och handla rationellt kan vi försöka finna vår egen sanna självbild.

Självkänslan är som bekant förankrad i hjärtat och självförtroendet är baserat i hjärnan och i våra tankar.

”Det värsta som kan hända en människa är att tycka illa om sig själv” citerade Goethe för länge sedan och för att bli hela och läkas på djupet måste vi försöka finna en sund balans. Varje individ är unik och vi upplever därför världen så olika.Två människor har aldrig samma minnen och känslor eftersom två människor aldrig varit i varandras ställe. Människan rymmer oöverblickbara bildförråd som stundtals är glasklara, tidvis förseglade och ofta undanglidande.

Bild

Albert Einstein sa; ”Det finns bara två sätt att leva sitt liv på. Det ena är som om ingenting är ett mirakel. Det andra är som om allting är ett mirakel.” För mig har det betytt att jag släppt på det krampaktiga taget och litat på att livet hela tiden förändras. Som att våga falla fritt och lita på att den inre kraften finns där. För mig är iallafall andlighet mycket synonymt med etiska principer; något sunt, något gott och något kärleksfullt. Det kan tex. vara hopp och tillit. En andlig livsinställning är för mig villigheten att leva respektfullt och ärligt med ett öppet sinne. För andra handlar det om en Gudstro, naturen eller någon annan kraftkälla som bidrar till en inre känsla av trygghet och tillhörighet. För en del människor är det kontakten med sina älskade husdjur, musik eller litteratur. Andlighet lär oss att värna om livet, ger oss goda vanor och hjälper oss som ett ordlöst språk att fylla hela vår existens.”

Bild

Det andliga självet är helt enkelt det man väljer att tro på, en kanal att skapa en relation till sig själv; till sin inre ”diamant”.

 

 Elisabeth

Bild

Det har väl inte undgått någon att vi har gått till val i EU och resultatet belyses mest hela tiden i media. Många känner ambivalens andra en mera medveten process.

Samhället markerar som alltid vår syn med hjälp utav lagstiftning och förordningar när våra personliga åsikter går isär.

Men om vi nu inte ens kan hålla sams i det lila och enkla. -Hur i hela friden ska vi någonsin kunna lösa allvarligare tvister och meningsskiljaktigheter?

Lagen upprätthåller som bekant ordningen för vad som är lagligt och olagligt, men det krävs väl ändå mer av oss människor när det gäller vårat eget ansvar, moral och etik?

Vi får aldrig brista i engagemang i vårat möte med människor. Vi är alla moraliskt ansvariga för vårat eget handlande och agerande.lövhjärta

De enda som må hända kan frias från moraliskt ansvarigt beteende är väl djur och småbarn.

Etik torde handla om vad som är gott och ont och vad som är en rätt eller fel handling. Etik och moraliskt beteende berör, engagerar och väcker många frågor om våra attityder, värderingar och vårat förhållningssätt i olika situationer.

Vilket ansvar har vi gentemot våra medmänniskor och hur resonerar vi och vilken livsinställning har vi till andra människors liv, lidande och död? Vilka nära relationer har vi till varandra, vad betyder de för oss och vilken värdegrund står vi på?

För mig har alla människor lika värde oavsett, kön, ras, religion, samhällsklass eller sexuell läggning.lövenAlla människor är reflekterande etiska varelser och kräver lika stor moralisk hänsyn. Men jag vet också att människosynen varierar mycket från land till land och mellan olika samhällen och kulturer och att religionen i en del länder har en alltför stor makt och inflytande över människorna. Men människan har ändå en fri vilja, och kan göra egna moraliska val och överväganden.

Vi får inte kränka andra människors rättigheter och vi måste alltid behandla varandra med respekt.

Vi kan välja om vi vill vara ”onda” eller ”goda”. Vi bör alltid handla med hänsyn, oavsett människors förmåga att själva uppleva världen.

Alla människor är likvärdiga, alla räknas; oavsett hudfärg eller kön. Vi måste ta hänsyn till andra människors lidande och smärta, vem det än är och vi får aldrig skada en annan människa – alla individer har ett egenvärde med en okränkbar rätt till ett människovärdigt liv.

Alla människor har alltså rättigheter oavsett och oberoende av hur goda eller användbara de må vara för andra.

Händelser och människor i mitt liv kommer i en helt ny belysning när jag blir medveten om helhetssammanhanget.

Då kan jag även få kontakt med minnesbilder från min barn och ungdomstid och varför och hur jag blev formad till den jag är idag. Därför kan jag också reparera negativa och skamfyllda händelser som lgger i det förflutna. Det skapar en läkning och eftertanke och ökar självkänslan. Då blir det inte längre skrämmande att möta tunga svarta tankar eller lära känna skuggsidorna ur mitt liv och inte bara det ljusa och vackra som jag visar upp för världen.

Jag är fortfarande tacksam över att kunna bearbeta mina egna känslor som sorg, ensamhet, uppgivenhet, förlust och förtvivlan. Jag tänker fortsätta att hålla alla luckorna öppna i min ”adventskalender”. Var dag har sin prövning och utmaning, men behövs för att kunna analysera händelser och återfinna balansen.skyltJag inspireras av att utforska och lära känna mig själv och andra människor med ett allvarets djup men aldrig någonsin glömma humorn.

Själv har jag har nog alltid haft lätt att koppla samman känslor med mina inre bilder och minnen.

Tror också att ju mer bekant man är med sig själv, desto bättre rustad är man för katastrofer och livskriser. Ändå har varje person sin speciella särart och varje människa sin egen livshistoria. Människan rymmer många bottnar och motsatser. Vi har alla så många delar av vår personlighet; blyghet, empati, uppmärksamhet, fritänkande, intuitiva förmågor, rationellt tänkande mm.

Vi är alla så lika men ändå så individuellt olika och vi har alla mer eller mindre gått igenom livstrauman och svårigheter. Livet är glädje ibland och förlust ibland.

 

Självreflexion

jag med hundarnaNytt År, nya möjligheter och förutsättningar och jag skall än en gång försöka hitta tillbaka till en sundare livsföring. Jag har alltid haft så lätt att hänfalla till gamla mindre hälsosamma beteenden och vanor när orken inte riktigt vill infinna sig. Kanske är det också så att jag aldrig någonsin mera kommer finna min gamla personlighet igen med allt vad det innebär.

jag och blå himmelFör att kunna bli motiverad  att ta del av livet måste jag nu försöka hitta ett helt nytt förhållningssätt, ett nytt livsvärde och sedan integrera det för att få det att fungera praktiskt i vardagen. Mitt liv ser idag helt annorlunda ut än för två år sedan.

Många av de sjukdomar vi människor drabbas av kan ofta hänföras till vår livsstil och levnadsvanor. För min del har det varit så att jag under många år motionerade alldeles för lite, sov alldeles för dåligt och hade totalt felaktiga och osunda matvanor. Trots alla de omfattande negativa konsekvenserna det innebar för min hälsa och  livsstil, tog det ändå lång tid för mig att på djupet förändras.

Jag blev kraftigt överviktig och drabbades av sjukdom, men jag lyckades till slut ändå förändra mig och bryta mitt dåliga livsmönster.

Ett av det viktigaste steget på senare år var mina vuxenstudier till behandlingsassistent och Alkohol- och drogterapeut i Västernorrland.

Jag är idag tacksam för tiden på skolan i Prästmon mellan Sollefteå och Kramfors även om det ännu inte lett till något nytt arbete. Det blev en genuin sorgebearbetning mitt i prestationsarbetet mycket tack vare min praktik på Korpberget. Utbildningen gav mig trots allt chansen att utvecklas till att bli kanske en aning klokare och förmodligen också en aning visare genom att än en gång få möjligheten att träna upp min tankeförmåga som legat i dvala under en alltför lång period här i livet.

Vi får aldrig sluta använda våra  sociala förmågor och vårt sunda förnuft.  Vet att de egenskaperna har hjälpt mig många, många gånger att lösa mina problem i stället för att alltid behöva lita till andra människor.  Förmågan att kunna lyssna till den egna magkänslan om vad  som är rätt för just mig.

När jag använder mitt goda omdöme och blandar med en stor portion tålamod, tillsätter en näve självbehärskning och två nypor tolerans och därefter kryddar rikligt med medkänsla och respekt för mina medmänniskor – så blir det till en sund, balanserad  och näringsfylld föda för min andliga lekamen.

fruktDet andra steget som varit av stor betydelse för min livsstilsförändring är min regelbundna träning på Form Visborg tillsammans med min uthålliga och starka storasyster Ingrid.  Där möter vi så många härliga och öppna medmänniskor i en fin gemenskap och där finns också alla dessa fantastiska grupptränings-instruktörer med sitt stora kunnande och engagemang. Yogan med Jeanette och gymnastiken med Johanna för att nämna grädden och marängen i fruktsalladen.

Men det allra viktigaste för min utveckling som människa har ändå varit att jag genom alla åren arbetat i ett 12-stegsprogram. Det har varit ett ovärderligt stöd när jag velat bryta gamla destruktiva tankar och beteenden.  Jag har från och till använt mig av en stödgrupp av människor och med hjälp av detta suveräna program har  jag  fått styrkan att överleva livskriser, förluster och sjukdomar på ett balanserat sätt.  Självhjälpsgruppen har på ett positivt sätt lärt mig att sätta ord på mina känslor istället för att förstenas i sorg och smärta. Jag har 12-stegsprogrammet att tacka för så mycket. Det har gett mig kraft och förhoppningsvis bestående mental hälsa.

Lösningen till att lyckas med att uppehålla en bestående livsstilsförändring är för mig  regelbundenheten och goda, sunda och hälsosamma vanor.

Jag vill fortsätta vara öppenhjärtlig, respektfull och kärleksfull, ta en dag i taget och utveckla hälsosamma relationer och äntligen lära mig att säga nej till stigmatiserande personer som försöker förändra och dogmatisera mig.


love
Jag vill kunna vakna varje morgon med insikten av att allt är möjligt. Det gör jag bäst genom att fortsätta förmedla och dela med mig av min livserfarenhet.

Elisabeth

En av mina absoluta favoritförfattare kommer alltid vara Tommy Hellsten från Finland. Läste några av hans underbara texter utomhus igår där jag låg på klippkanten vid kalkbrottet i Follingbo. Min vuxna bonusdotter och jag hade badat och lekt med familjens tre hundar, solen gassade och det var dags att åter samla ihop tankar och känslor.

Texten handlade denna gång om rädsla, trygghet och mod. Om hur rädslan är själva livsmotorns bränsle och hur vi ständigt jagar efter den alltmera svårfångade tryggheten.

förlåtelseEgentligen är det ju Kärlek vi alla menar och talar om. För bara genom att vara älskade villkorslöst kan vi räddas från oss själva. Kärleken innebär att vi kan se våra liv i ett större sammanhang. Det är kärleken som ger livet en djupare mening och trygghet.

gängetMen varje människa måste veta och känna att hon är buren, för bara då vågar vi ge oss hän, släppa kontrollen och ta emot av livets flöde. Om människan saknar erfarenhet från barndomen av att vara närd, älskad och buren börjar hon istället bära sig själv. Hon vågar inte leva utan börjar kontrollera och skydda sig mot livet.

Vi kan skapa falsk trygghet på många olika sätt. Tex genom att klamra oss fast vid det materiella. Man inbillar sig kanske att tryggheten går att köpas för pengar eller drömmer om att äga en förmögenhet eller vi samlar på oss för många saker. Man kan även förminska verkligheten genom att försöka kontrollera den med kunskap. Att klamra sig fast känslomässigt vid en annan människa är också ett egenmäktigt sätt att söka efter trygghet. På så sätt slipper man ta eget ansvar eftersom man överlåtit det till sin partner.

Många mäniskor tyr sig till någon religion eller religiös sekt. Där skapar de en slags lagbunden religiositet som styrs av stränga regler, förordningar och förhållningssätt. De vet därför exakt in i minsta detalj vad som är rätt och fel, eftersom de själva står på ”de godas sida” varifrån de dömer levande och döda… alltså alla andra det vill säga ”de onda” .

Ett annat sätt att kontrollera verkligheten är att vara kroniskt snäll. Man köper andra människors godkännande genom manipulation. Man visar upp sig som ett offer och ett harmlöst paket och gör precis och alltid det som förväntas, men samtidigt avisar man alla möjligheter att bli älskad för sin egen skull.

Man kan också försöka kontrollera livet genom att krympa ner det och göra det svartvitt genom att alltid göra samma saker på samma sätt dag ut och dag in. Då tar man inga onödiga risker, prövar inte heller någonting nytt eftersom man då slipper göra fel och tvingas möta sin egen bristfällighet. Det finns många sätt att försöka kontrollera livet genom att skjuta upp det till en okänd framtid. Att leva enligt principen; sedan när om ifall att… På så sätt så skjuter vi upp det hela tiden eftersom vi inte deltar i livet. Vi skapar brådska och stress för att inte behöva stanna upp och konfronteras med verkligheten.

Redan som barn formas vi in i våra roller, beteenden eller ”överlevnadsstrategier” och bär dem sedan med oss in i vuxenlivet. Allt blir mycket tydligt och lättbegripligt men samtidigt tankeväckande.

De fem överlevnadsstrategierna; Hjälten, Räddaren, Syndabocken; problembarnet eller rebellen, Clownen och Det osynliga, glömda barnet eller ”Tapetblomman”

flodhästen

Hjälten presterar hjältedåd:

Begåvad

Överansvarig, överpresterande, överanpassad

Sätter andras behov före sina egna

Behöver allas gillande

Svårt att lita på att andra kan ta ansvar (stort kontrollbehov)

Utåt verkar inget fel

”Duktig”

Otillräcklig

Skuldkänslor, rädsla

Ger familjen något att vara stolt över

Låg självkänsla

Saknar identitet

Räddaren fungerar som en sköld och skydd:

”Duktig” och Hjälpsam, att vara behövd blir räddarens identitet

”Strategiskt Snäll” med förträngd vrede inombords

Överansvarig, arbetsvillig och praktisk

Lyhörd på andras behov och känslor före sina egna

Ofta förälder till sina egna föräldrar

Behöver allas gillande

Svårt att lita på att andra kan ta ansvar (stort kontrollbehov)

Förnekande av känslor eftersom känslor är tecken på svaghet, hävdar att inget är fel

Syndabocken är det skyldiga problembarnet

Bråkmakare, drar uppmärksamheten från familjens problem till sig själv för att dölja och skydda

Utmanar och provocerar

Ofta i konflikt

Påfrestande för omgivningen

Får mycket negativ bekräftelse – orkar inte kämpa

Hamnar inte sällan i eget missbruk

Övergiven, utstött, otillräcklig

Mycket smärta

Obehagligt ärlig

Mycket ilska över att ha blivit känslomässigt sviken

Hård och tuff på ytan men skör inombords

Låg självkänsla

Det osynliga barnet som lever i sin fantasivärld:

Tyst, ensam, försummad

Glöms ofta bort, flyter med utan att märkas

Snäll, försynt, introvert

Lättledd

Svår att få djupare kontakt med, dagdrömmare

Värdesätts av familjen för att den inte skapar ytterligare problem

Rädd, uppgiven, övergiven

Självdestruktiv

Tillåts inte ha egna känslor

Slagen och besegrad

Låg självkänsla

Clownen:

Gör allt för att få ett skratt, lustigkurre

Kortvarig koncentrationsförmåga

Skämtar så fort något blir känsligt, skojar bort alla problem.

Bra på att lätta upp stämningen

Döljer det som inte är så bra hemma genom att avleda uppmärksamheten till sig

Gullig, omogen, behöver mycket beskydd

Hyperaktiv, ängslig

Rädd, osäker

Ensam

Otillräcklig och betydelselös

Låg självkänsla

Bär på stor sorg och smärta

Mina funderingar handlar mycket om hur vi skall kunna se varandra och våra behov av hjälp. Många barn har svårt med sina sociala kontakter och har brister i sin kommunikation. De tar på sig föräldrarollen, skyddar sina föräldrar och yngre syskon och kan inte lämna hemmet utan väntar bara på nya katastrofer. Resultatet blir att de inte orkar med skolan eftersom de får dålig omvårdnad i hemmet.

Dessa barn bär på känslor som;

Rädsla, katastrofkänslor, ångest, isolering, skuldkänslor, ilska, aggressivitet, depression, otrygghet, stress och hjälplöshet…

Inte konstigt att de kanske växer upp till vuxenmobbare…

Alla barn behöver känna attt man duger som man är utan att man behöver prestera

Alla barn måste få känna att det är tillåtet att misslyckas

Alla barn måste inse rätten till egna behov

Alla barn måste få lära sig att säga nej (gränssättning)

Alla barn måste få lära sig att inte alltid ta ansvar för andra

Alla barn måste ha rätt att få vara barn/ungdom

Alla barn måste få känna sig behövda

Alla barn måste få uppleva trygga, konsekventa vuxna som kan erbjuda en ärlig relation och som orkar stå kvar

Alla barn behöver bli ”sedda” och positivt bekräftade

Alla barn behöver få lagom med ansvar och uppgifter så att självförtroendet kan få växa

Alla barn behöver någon vuxen att kunna prata allvarligt med

Alla barn behöver få uppleva att det inte är farligt att känna efter

Alla barn behöver lära sig att man kan prata om problem

Elisabeth Nyberg

Fia och JohannaJag försöker verkligen inspireras, uppskatta och begrunda livet med alla dess upplevelser och glädjeämnen – men det är inte alltid så lätt att vara människa.

Ibland blir man ett offer för omständigheter man inte kan kontrollera eller råda över. Hur lär vi oss att hanterar förlusten av dem?

Det blev alldeles tydligt för mig och min familj när vi hamnade i en situation för lite över ett år sedan då min 26-åriga dotter hastigt rycktes ifrån oss. I och med den tragiska händelsen när min egen dotter tog livet av sig, har jag sedan dess mött andra föräldrar som befunnit sig i samma situation. Vi har alla det gemensamt (förutom att vi tycker händelsen är fruktansvärd, hemsk och ofattbar) att vi inte vet vad vi ska göra… Vi är bara så förkrossade och förtvivlade. Hur tröstar man sig? Hur går man vidare i livet efter en sådan förlust?

fia och AlexDet finns ingen manual eller mall för sorg och alla sörjer vi på olika vis.

En del sluter sig och andra vill prata.

Sorg är inget problem som går att lösa och man måste få vara ledsen.

Men människor som står bredvid vill så gärna försöka trösta och skyla över det som gör ont, för det är så jobbigt att se på när någon är ledsen och sörjer. Men att vara ledsen sitter inte i hjärnan, utan i hjärtat som alla känslor. Så man får bara försöka lyssna kärleksfullt, utan att säga så mycket.

fiskestuga tysklandJag kan känna djup tacksamhet för att en av mina käraste vänner ställde upp, stöttade och lyssnade när Johanna hade gått bort. Hon finns fortfarande kvar och erbjuder sig att hjälpa till och lyssna.

Jag är helt övertygad om att det är för att hon själv har gått igenom en stor livskris och att hon genom den fått en stark känsla av tacksamhet emot livet efteråt. Vet också genom egen erfarenhet att man ofta får ett helt nytt perspektiv på livet efter sådana livskriser.

ingångenHelt plötsligt kan hjärtat och ögonen åter öppnas för allt det vackra man har upplevt och kommer att få uppleva igen om man bara vågar, orkar och vill ta emot.

Kanske finns inget växande utan lidande och kanske är det just de svåra situationerna i livet som får oss att verkligen utvecklas som människor.

Livet överraskar oss ibland på det mest förbluffande sätt.

 

Trots en svår start på livet kan det vända när man minst av allt anar. Livet kan ge närvaro, lugn och glädje igen.

i tornetDet kan finnas  tusen skäl att vara tacksam för vad livet kommer att ge oss.

Att välja ”Tacksamhet” handlar om att växa och utvecklas och få chansen att leva ett meningsfullt liv.

Att ta ansvar för mitt eget liv istället för att ge andra skulden för hur jag själv har det. Jag har själv ansvaret för min egen lycka. Tankens kraft gör att jag får mer energi, blir tryggare, modigare och lyckligare.

 

Hindren finns i bara i mitt eget inre. I mitt sätt att tänka om mig själv och om andra. Då blir det inte olyckliga omständigheter som drabbar mig utan istället hur jag väljer att hantera olika situationer.

dörr på gläntJag kan själv bestämma hur jag vill tänka och vara som människa och inte låta andras dåliga mående och beteende påverka mig negativt.

Dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år… Lever jag och låter andra leva.

Jag gläds åt mina egna framsteg och sakta, sakta släpper sorg och smärta sitt grepp om mig. Ibland med tomtesteg framåt, ibland får jag ha tålamod med mig själv och stanna upp och begrunda…

 

Men jag är alltid medveten om att all förändring och inställning börjar med mig själv och med mina egna tankar …

E sommarbildVart jag än befinner mig, vart jag än väljer att vistas, så finns tacksamheten över livet där.

Det är ett tröstefullt och fantastiskt sätt att leva. Som en livboj mot rädsla och vilsenhet.

Jag är starkt medveten om att döden aldrig är långt borta. Vi får inga löften om någon morgondag, så vi kan bara leva här och nu – vår stund på jorden.

 

Jag är inte rädd för död och smärta bara att förstenas och inte vara levande bland de levande medan livet ännu pågår.

Tacksamhet handlar om att få ett bättre meningsfullare liv för mig själv och de människor jag möter på min väg. Att uppnå en större balans, harmoni och närvaro både i det lilla och det stora. Då kan jag bli en öppnare, spontanare, lyckligare och friare individ och medmänniska. Livet är glädje och sorg, sorg och förluster har varit en stor del av mitt liv.

Men jag kan själv välja om jag vill stanna kvar i nedbrytande tankar eller ta del av ett omtumlande och berikande liv och leva det fullt ut.

Elisabeth Nyberg;

Fortfarande mamma till tre underbara barn; Johanna, Felicia och Alexander och nybliven mamma till en fosterdotter; Angelina.

Detta är till Dig mitt älskade barn;

Wilda

Etikettmoln

Ellenagneta's Blog

Just another WordPress.com weblog

Tankar, funderingar & känslor

Att tillfriskna på de lyckliga ödets väg

BrandingSpirit's Blog

Med glöden i behåll

Insikter's blogg

För dig som vågar tänka nya tankar

A Good Life

www.herrey.se

Theme Showcase

Find the perfect theme for your blog.

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.