På min blogg har jag tänkt att försöka belysa vardagslivet och dess innebörd och mening.. episoder ur det verkliga livet genom min personliga övertygelse mer än att försöka bevisa något. Det får komma rakt ur hjärtat…

Inlägg taggade ‘djupare mening’

Jord och himmel


Morgonen kom med en kall klar himmel. Väl rustad för allt väder och med varma goa kläder begav vi oss ut till Själsö.

Mitt sällskap bestod av tidigare nämnda världskloka väninna och våra bastarder till hundar. Alla lika förväntansfulla, för det är så mycket som hägrar och lockar i naturen.

Tänk vad tunt och blekt våra liv skulle vara om det levdes uteslutande i tankarnas, teoriernas och grubbleriernas omätliga skuggvärld.

Det är så enkelt och lätt att älska marken och stenarna. Man vinner ny styrka och näring varje gång man trampar och berör jorden. Alltid denna tacksamma glädje och ödmjukhet över naturens rikedom och storhet; Ljuset och vindarna. Vattnet och havet är min syster. Solen och vinden min broder.

Hur skarpa ögon vi än har så är hundarna så mycket snabbare på att upptäcka kadaver och döda fågelrester. De turas gladerligen om att rulla sig i släken eller att jaga en stackars rabbis. De styrs av instinkter och drifter, det tillhör deras natur, men de är precis som vi människor sociala väsen.

Men skall gemenskapen för oss människor kännas glädjefylld och innehållsrik bör den ha ett dyrbart värde och en lyftande upplevelse. Vet att man kan tyngas svårt av ensamhet mitt i en böljande människomassa i storstaden och här ute vid havet känna själarnas gemenskap. Att försöka göra livet innehållsrikare och värdigare ger också den personliga gemenskapen och vänskapen en djupare mening. En inre ocean kan skilja människor åt även om vi är eller anses vara ”trevliga” så räcker det inte alltid som måttstock. Vi bör också ha en helhjärtad förståelse och en personlig sammanhållning för att beröra det allra innersta skiktet i vår varelse. Om vi tar ansvar för oss själva och vårt handlande, vårt hem och våra barn, så växer och utvecklas vår personliga självständighet.

Livet i sin rikedom och fullhet liknar en orkester, där varje instrument fyller sin särskilda uppgift, men där inget av instrumenten är till för sin egen skull. Vi får försöka, var och en av oss att spela vårt lilla instrument, så rent och så väl som möjligt. Själv är jag nog bara en oansenlig blockflöjt, men det gäller ändå att att jag villigt och innerligt följer den store ”kappelmästarens” ledning. Det är bara han ensam som till fullo förstår livssymfonins hela mening. Han som skrivit och skapat själva stycket.

Tack!  ”Moder jord och Fader himmel” ( av Sue Harrisson )

Elisabeth

Samvete

I dag vandrade jag de tysta stigarna i naturens frusna tystnad. Ju mer åren går ju mer frågar jag mitt hjärta och mitt samvete. Alla tankens frågor och all viljans kluvenhet.

Vad skall det bli av mitt liv? Dagarna och åren rinner så fort undan. Hur skall jag få ut något bestående av alla flyktiga år? Hur skall mitt liv få en djupare mening? Vem och vad är jag och är jag den jag vill och borde vara – just såsom människa.

Hela livet kan ju inte vara en lyckodag. Drömmar kan brista, förväntningar svikas, vänner kan mistas, prövningar kan skugga vägen och förmörka solens ljus för vår blick. Vi som förut var så rika kan bli utblottade, fattiga, förådda av livet…I mörka prövotider går vi igenom besvikelser och vedermödor..Det är också en del av livet.

Jag har utsatt mig själv och mina barn för lidande genom åren. Ett självförvållat lidande, tanklöst och ansvarslöst på grund av kroppslig svaghet och själens trötthet. Var det kanhända också ett medfött tungsinne och inte bara sorg och tyngande erfarenheter. Barnen fick lida för mina missgärningar, jag gick vilse och handlade illa. Varför? Vi människor måste vandra genom många obesvarade varför. Kanske för att det en tid i livet var ett virrvarr av svårigheter, bekymmer, oro, smärta och lidande..ensam förälder kvar till mina tre barn. Den trygga ordningen borta, allt tedde sig så upplöst, så förvirrat, utan fasta regler och förhållningssätt, utan andlig vägledning och tillförsikt. Mitt i detta kaos växte mina tre maskrosbarn upp. Man kan inte förklara moderskärlek ur rent biologiska-animala instinkter -de finns redan på djurstadiet. Kaske är det fåfängt, men jag tror att moderskärlek står i förbund med andelivets hemlighetsfulla heliga makt.

Den självförglömmande kärleken är en renande lyftande kraft. Mitt i allt smått, och futtigt fanns någonting så vackert. Kärleken gav mig mod att våga tro trots allt. Den uppmuntrade mig i mitt missmod och betryck. Den osjälviska kärleken  härdar ut alla påfrestningar utan att svikta. Kärleken äger mod och kraft att förlåta – inte bara en utan sju och sjuttio gånger, kärleken är beredd att också under bävan, oro och ångest – offra livet för att bli sin uppgift trogen. Så är jag till slut bara en mor. Förlåt mig jag visste inte bättre. Förmådde inte mera, men det viktigaste och avgörande var viljan och att kärleken var och är äkta och sann alltigenom.

Mamma Elisabeth

Etikettmoln

Ellenagneta's Blog

Just another WordPress.com weblog

Tankar, funderingar & känslor

Att tillfriskna på de lyckliga ödets väg

BrandingSpirit's Blog

Med glöden i behåll

Insikter's blogg

För dig som vågar tänka nya tankar

A Good Life

www.herrey.se

Theme Showcase

Find the perfect theme for your blog.

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.