På min blogg har jag tänkt att försöka belysa vardagslivet och dess innebörd och mening.. episoder ur det verkliga livet genom min personliga övertygelse mer än att försöka bevisa något. Det får komma rakt ur hjärtat…

Inlägg taggade ‘familjen’

Medberoende kan skapa värdeförlust

DSC01185Jag tror att för att förstå vad medberoende verkligen är och sedan kunna hantera det krävs en helhetssyn på människan och dennes livssituation. Kanske kan man se på medberoendet som ett kroniskt stresstillstånd och om man går omkring tillräckligt länge på det viset kan följderna också bli allvarliga och till och med livshotande.

Ingenting händer ju inuti kroppen som inte ger eko i själen och tvärtom.

För det första måste man vara minst två för att kunna utveckla ett medberoende.

DSC01191En person är beroende av något och en eller flera har dragits in i den sjuka processen och på så sätt blivit medberoende.

DSC01119Medberoende är aldrig en persons ”fel”.

Det är istället resultatet av ett samspel mellan minst två människor.

Oftast är den medberoende en make/maka, förälder eller barn till en aktiv missbrukare som är medberoende i missbruket.

Vanligen är det ett samspel mellan många fler…

Det kan påverka en hel familj, en hel släkt eller ett helt system.

Ett samspel som under en längre tid inte har varit särskilt bra och som man nu inte klarar av att hantera tillsammans.

DSC01101Problemet har nu vuxit sig för stort, blivit för farligt, upplevs för smärtsamt och alltför svårt för att kunna lösa längre.

Man blir medberoende på grund av att man ställer upp och skyddar, ljuger och hjälper den beroende så att denne kan få fortsätta missbruka ifred.

Illavarslande rykten dementerar man och förnekar eftersom den medberoende inte ens själv förstår vad det hela handlar om.

navajo sorgsenFör det är ju så – att ju mer den medberoende ställer upp, desto mer kan missbrukaren fortsätta att missbruka.

titta uppMedberoende personer är oftast familjemedlemmar, i andra hand vänner, arbetskamrater och chefer, som utsätts och drabbas av den missbrukandes beteende.

Medberoende kan också vara ett väl inövat beteende hos de närstående som utvecklats liksom ett rollspel.

kärleksfullAlla spelar sina väl invanda roller tillsammans med den beroende för att både skydda denne och även sig själva från missbrukets destruktiva och katastrofala verkningar. Alla inblandade personers känsloliv och sociala levnadsförhållanden kommer att påverkas vare sig man vill eller inte.

Men trots allt som händer och sker kring en missbrukares familj så finns det nästan alltid en kärlek och lojalitet som är större än något annat, vilket kan vara svårt att förstå för utomstående.

barndomBarn är speciellt lojala för de vill aldrig ”förråda” en förälder hur illa situationen än är.

Den vuxne medberoende vårdar oftast sin missbrukare och ser till att det finns rena och hela kläder, mat och förnödeheter som hygienartiklar och cigaretter.

Man ser till att arbetet sköts och att tider passas, man kanske ringer och sjukskriver den aktive, dock anger man inte ”den verkliga sjukdomen”.

Man stannar ofta hemma själv från arbetet för att kunna behålla kontrollen de dagar som den missbrukande är ”sjuk”.

gräsMan ringer, ringer och sms:ar otaliga samtal och meddelanden till den missbrukande för att förvissa sig om att allt är i sin ordning, vilket det ju alltför sällan är och i själva verket är det endast en kontroll av att han eller hon håller sig nykter.

Den medberoende sätter kontroll och struktur av vardagen i system och kan aldrig slappna av.

Den medberoende glömmer lätt sig själv och sina egna behov och lever alltmera igenom den aktive.

Tillvaron upptas och styrs istället mer och mer utav den missbrukandes alla behov.

Den medberoende lurar sig själv för man vill så gärna tro på alla lögner och att det bara är inbillning och man intalar sig att det egentligen inte finns några problem.

stillhetDen medberoende känner sig behövd och oumbärlig, man tröstar, uppmuntrar och ställer upp på allting, även fast det inte känns rätt och riktigt. Den medberoende avskärmar sig alltmera från sina egna intressen, sina vänner och övrig släkt.

Den medberoende skapar en egen ångest, stress och oro utan att egentligen förstå och inse varför.

Depression, sömnlöshet och skuldkänslor blir vanligt eftersom man är  övertygad om att det är fel på en själv.

Den medberoende känner ilska, förtvivlan och vanmakt och drabbas ofta av passivitet, villrådighet och handlingsförlamning trots det enorma kontrollbehovet.
Den medberoende vet varken ut eller in och vågar inte längre lita till sina egna känslor och förstånd.

empatiMissbrukaren känner oftast ingen empati och fortsätter spela på den medberoendes vårdande svaga sidor och bollar över skulden till den medberoende.

Det leder fram till ett kroniskt stresstillstånd, låg självkänsla och självanklagelser hos den medberoende.

Medberoende är att förneka, dölja, manipulera och vilseleda att någon är beroende. Alltså precis samma ”symptom” som kännetecknar den beroende som man skyddar.

textJag vet för jag har varit där och  trots  detta har ordet medberoende fortfarande ingen negativ klang i mina öron.

Jag levde under många år tillsammans med min partner som sedan också blev far till våra barn och det var han som var den beroende men det var Vi som  gemensamt och ömsesidigt delade missbrukar-livets hårda villkor.

glad eJag var en lojal medspelare – även i svåra motgångar.

Jag kände medlidande och var medansvarig till allt som hände och skedde. Jag var medgörlig och följsam – även de gånger då jag kände mig djupt sårad och kränkt av hans agerande.

För mig blev medberoendet en del av den naturliga samlevnaden i vår familj och han var ändå min högt älskade medmänniska som jag frivilligt och med öppna ögon och sinne valt att leva samman med.

Vi samspelade och påverkade varandra i ett ömsesidigt givande och tagande. Vi blev beroende av varandra och bidrog och delade varandras utveckling, lycka och olycka.

För mig kom vändningen när jag insåg att omsorgen, empatin, oron och omtanken hade blivit alltför självdestruktiv.

sinnesroDen hänsynsfulla och kärleksfulla omtanken hade utvecklats till ett negativt medberoende som lett till onormala levnadsvillkor.

Det var ett smärtsamt uppvaknande som hade fått konsekvenser på alla nivåer; fysiskt, psykiskt, socialt och andligt.

Mitt råd till andra medberoende är; Hjälp dig själv först och frigör dig själv från det som varit. Om man inte hjälper sig själv, kan man inte heller hjälpa.

Den medberoende måste återfå hoppet och tron på sig själv, livet och framtiden. Den medberoende behöver ge sig själv;  Tid, Tålamod, Tillit och Tacksamhet

Elisabeth tacksam Medberoende

Annonser

Öbor

En tänkarpromenad efter arbetet med tre levnadsglada och vilda hundar.

Det var ännu morgondis, men fullständigt vindstilla i skogen. Hittade massor utav förvildade krokusar; vilken lycka. Jag låter mig så lätt förföras av skönheten i naturen.

Allt är så enkelt. Här finns så mycket att tycka om; fågelsången och knopparna på trädens grenar och så här i morgondimma betagande och ganska hemlighetsfullt.

Tänk vilken ynnest att få leva så här nära jorden, nära havet, nära det som är naturligt och förutbestämt för oss.

Här på ön träffar man ofta människor med tillit till sin plats på jorden. Människor med stolthet och värdighet. Människor som har avstått från pretantioner och falska drömmar. Många gamla människor har varit rotade i samma jord här på ön i hela sitt liv. De har lyckats hejda jäktet och hetsen och skaffat sig en förankring i verkligheten. Nu behöver man inte vara född på en ö för att vara ö-bo i sitt hjärta. Utan det handlar mera om att leva i fördrag med sig själv och med allt som finns på gott och ont. Att våga visa vem man är utan mask och fasad i ordning. Att leva sina egna tankar även om tankarna i sig själv inte är så märkvärdiga. Enkelhet och trygghet, en trygghet som hör samman med hjärtats värdighet. Att vara så som ett barn och att känna förståelse, empati och ömhet. Att låta sina rötter slå rot i marken…

Hemma igen. Både jag och hundarna utfodrade, mätta och belåtna. Den hemvändande sonen sover ännu tungt.

Tänker tillbaka på den gångna helgen. Hur vi samlades alla syskon hemma hos min bror och svägerska och smaskade i oss nygräddade våfflor med sylt och grädde.

Familjen och släkten är som ett garnnystan. Många trådar löper runt våran gemenskap. Blod är tjockare än vatten, men tjockast är olja. Vi har alla ett behov av att höra ihop. Hugg i magen och en förtärande klump i halsen när någon blir sjuk.  Jag har insett hur mycket jag tycker om dem alla och hur skönt det är att veta att de finns. På lördagen åt vi en överdådig och god middag hos min syster och hennes man. Min dotter som saknat hemlagat tog för sig många gånger.

Slutet gott allting gott. Min svägerska fick åka hem igen från sjukhuset. Skönt att krisen är över för denna gång med oss alla.

Ingenting är förändrat. Ingenting tar verkligen slut. Ingenting kan längre göra ont. Ingen äger något. Vi har varandra och naturen och tiden i förening.

Elisabeth

Låt oss vårda familjen

Det talas så mycket om sårade känslor idag. Relationsproblem, olyckliga äktenskap och förhållanden och trasiga dysfunktionella familjer. Frågor och ställningstaganden är lika många som det finns familjer. Hur kan vi bli lyckliga tillsammans när själva samhällsstrukturen håller på att rasa samman? När vi lever i en värld av förfall av normer och värderingar. När ingenting längre är heligt och värt att vårda.

När äktenskap mellan man och kvinna strukturerats om och nu även gäller för två personer oberoende av kön som älskar varanda. Rädslor och fördomar styr våra åsikter och vår människosyn när vi istället borde satsa på att stärka familjebanden i samhället. Vi kan inte längre bortse från att det traditionella äktenskapet mellan man och kvinna nu även inberäknas av de samkönade. Familjestrukturen oavsett kön blir precis vad vi gör den till; ojämnställt eller jämnställt , monogamt eller icke monogamt.

Hemmet och familjen som utgjort vårt samhälles grundval, dess urcell hotas idag mer än någonsin. Själva grundsynen på äktenskapet och familjen och dess sammanhållning förkastas och förskjuts. Man talar om olyckliga äktenskap och hur man skall kunna få en nytändning och nya tilltalande kickar. För mig låter det som vanvårdade äktenskap och sexmissbruk. En sjukdom i tiden, är människors rädsla för ensamhet och skräcken för tomrummet. Vi ryser och känner fruktan för ensamheten. Robinson längtar efter Fredag.

Att vara ensam med sig själv känns så dumt, tomt och dött, så då fyller man tillvaron med vad som helst. Likgiltigt med vad – det viktiga är en fysisk kropp som sällskap och någon att ty sig till när ens partner tappat sexlusten. Vore det inte förnuftigare att fråga sig varför ett harmoniskt samgående inte längre är möjligt.

Om felet kanske ligger i oss själva. Nej då blir vi istället rädda och flyr hellre, till den mest meningslösa verksamhet, där vi kan hitta ett nytt umgänge.

Trots att det gör oss till – mindre människa.

Fast, det beror på det!  Hurdan vi är som människa och vilka värdenormer vi söker. Vi kanske vill släppa på våra hämningar; ohämmat, snabbare, friare – i den ena riktningen eller i den andra. Beroende på vad vi söker. Men allt har onekligen sina risker. Vi kan förlora oss själva och våra livsvärden på kuppen.

Skall äktenskapet som institution kunna räddas, så måste pliktkänslan och ansvaret förnyas. Äktenskapet är dömt att upplösas såsom samhällscell, ifall man vänjer sig vid att springa ifrån varandra, så snart den erotiska termometerns gradtal, röjer minsta tendens att sjunka. Kanske behöver äktenskapet reformeras, men vi har också ett moraliskt ansvar att stå vid våra, en gång så högtidligt givna ord och löften. Ett rättsnöre är att försöka göra sin partner lycklig, genom att vårda förhållandet mellan varandra. Vi måste lära oss att se människan, ta hänsyn och vara aktsamma om varandra. Till familjen hör ju också barnen som är vårt ansvar och behöver vår tid. Men för att nå dit måste vi börja lyssna inåt till oss själva. Våga vara ensam med sig själv.

Liksom de stora floderna rinner upp på tysta och oansenliga platser, så rinner allt starkt personligt liv upp i ensamheten.

Fick ett kärt besök just denna dag av en ung välsignad familj, med två barn. De vittnar så levande om allt det mänskliga. En ung mor och en ung far, deras kärlek och varma känslor för varandra och sina barn. Ras, kön och kultur gör ingen skillnad. Föräldraskapets lycka omger dem. En sund familj, ett starkt hem och en trofast sammanhållning mellan föräldrar och barn. Ingenting kan vara värdefullare.

Tack, Elisabeth

Etikettmoln

Ellenagneta's Blog

Just another WordPress.com weblog

Tankar, funderingar & känslor

Att tillfriskna på de lyckliga ödets väg

BrandingSpirit's Blog

Med glöden i behåll

Insikter's blogg

För dig som vågar tänka nya tankar

A Good Life

www.herrey.se

Theme Showcase

Find the perfect theme for your blog.

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.