På min blogg har jag tänkt att försöka belysa vardagslivet och dess innebörd och mening.. episoder ur det verkliga livet genom min personliga övertygelse mer än att försöka bevisa något. Det får komma rakt ur hjärtat…

Inlägg taggade ‘lider’

En sovande sjukdom i själen

Missbruk slår hårt och djupt och varje missbrukare har sin alldeles egna livshistoria.

Många  människor som fastnat i beroende känner en hopplöshet och en stridströtthet, en uppgivenhet helt enkelt. Till slut så upphör man till och med att försöka skapa mänskliga relationer allt eftersom den nedåtgående livsspiralen fortgår. Många missbrukare känner missmod och gömmer sig i ensamhet, andra är utagerande och löper amok. En del slutar i självmord eller överdoser. Det finns någonting i mig som förstår varför.

Under mitt liv har jag mött många människor som lider av någon form av beroende och det har blivit allt tydligare att missbruk och beroende inte längre är en privat, psykologisk företeelse. Det är i själva verket ett stort socialt problem och en folkhälsolivs-fråga, om vi inte ska få ett helt samhälle som förfaller. Frågan är om det finns tillräckligt med skickliga och engagerade terapeuter som är bra nog och terapier som är tillräckligt verksamma för att varaktigt kunna bryta ett väl inarbetat felaktigt och skadligt beteende? Ibland kan det kännas övermäktigt och tröstlöst, när man tänker på alla dessa unga som behöver så mycket hjälp och stöd till att lära sig att bli ansvarstagande vuxna individer och fungera i en ”normal” icke-drogrelaterad värld. De behöver en bra behandlingsform för att bli fria från ett liv där beroende och missbruk är deras ständiga följeslagare, annars kommer alltid alkoholisten att återvända till sin fylla och narkomanen att återvända till sin spruta.

Vi lever i en värld där flertalet människor är fullständigt likgiltiga och har nog med sina egna bekymmer och problem för att orka göra någon större beteendeförändring och där den sociala utslagningen bara blir allt större. Jag vill inte ge upp och tro att ursprunget till missbruk och beroende finns i någon ”dålig”  mänsklig biologi utan vill fortsätta att ha en flexibel tro, att det beror på en serie livshändelser och att hjärnkemikalierna reagerar positivt på belöningssystemet.

Belöningssytemet i våra hjärnor triggas igång och aktiveras av vårat beteende eller genom ett ämne. När vi tex. intar föda, dricker eller har sex startar en kemisk process med belöningsmolekyler i vår hjärna som får oss att må bra och känna glädje och eufori. Vi upplever därför belöningen som något positivt.

Det finns inget säkert sätt att veta att det verkligen förhåller sig just så, men vad det gäller mitt eget sockerberoende vet jag att det skapades i en mycket tidigt ålder med förväntningar och belöningar. Förhållandet mellan orsak och verkan som ett resultat av min uppfostran i barndomen blev inte till någon besatt störning förrän jag förlorade min man och barnens far i en överdos för tjugo år sedan.

Sockret blev en framgångsrik tröst i min olyckliga livssituation. Det blev en skytteltrafik till affären för att trösta mig med coca cola, choklad och godis, samtidigt som jag skulle vara en bra och ansvarsfull mamma till mina tre små barn. Det uppstod ett kemiskt problem som jag inte förstod vidden av just då. Kanske hade jag redan en initial obalans efter åratal av medberoende över att leva med en aktiv heroinmissbrukare och alkoholist. Jag hade ju under så många år kämpat mot ett bättre vetande för att få vår relation och familj att fungera och trodde också att allt skulle bli så bra när vi äntligen fick hjälp på ett behandlingshem efter Minnesotamodellen.

Beroendet blev som en uppflammande låga i sorgen och jag började trösta mig för att orka sköta mitt arbete, hem och familj. Familjelivet hade så länge varit ett mardrömslikt psykiskt eldhav och jag kom inte till insikt förrän tio år senare att jag själv utvecklat ett typ 1-beroende till socker. I maj 2005 drack jag min sista coca cola som för mig är det som triggar igång mitt beroende och jag tänker fortsätta att leva efter 12-stegsprogrammets principer som för mig fungerar väl.

I den värld där vi lever härskar slumpen. Brist på ordning försvagar, tröttar ut och destabiliserar människor. Vi får inte heller några sociala eller ekonomiska garantier att vi kan leva bekymmersfritt hela livet. Och det är uppenbart att det finns en stor mängd olyckliga människor med svårigheter som kan komma att bli mer eller mindre olösliga. Missbruk och beroende är oavsett vilken drog fortfarande ett stort slumpartat problem och tragedi i alla åldersgrupper. Dessa olyckliga dysfunktionella familjer är egentligen ganska lika varandra. Alla former av missbruks-elände är mer eller mindre identiska längst in i kärnan, patologin är densamma. Den enes beroende inbegriper samma mentala mekanismer som någon annans alkoholism. Skeletten i garderoben är nästan alltid densamma, allt beroende är mer eller mindre samma sak.

Men att trösta sig och belöna sig med alkohol, nikotin, sex, spel och socker mm är något som många uppfattar som ett naturligt bekvämt sinnestillstånd, en normal del av vår rutinmässiga, väl inrutade vardag.

Jag har en känsla av att många är utsvultna på bekräftelse och belöningar och därför har beroendet kommit för att stanna som ett väl etablerat fast inslag i vår kultur. Inte underligt att människor inte känner sig lyckliga, fast inte heller alltför olyckliga tack vare sitt favorit-medel eller substitut.

Elisabeth

Annonser

Etikettmoln

Ellenagneta's Blog

Just another WordPress.com weblog

Tankar, funderingar & känslor

Att tillfriskna på de lyckliga ödets väg

BrandingSpirit's Blog

Med glöden i behåll

Insikter's blogg

För dig som vågar tänka nya tankar

A Good Life

www.herrey.se

Theme Showcase

Find the perfect theme for your blog.

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.