På min blogg har jag tänkt att försöka belysa vardagslivet och dess innebörd och mening.. episoder ur det verkliga livet genom min personliga övertygelse mer än att försöka bevisa något. Det får komma rakt ur hjärtat…

Inlägg taggade ‘maskrosbarn’

Samvete

I dag vandrade jag de tysta stigarna i naturens frusna tystnad. Ju mer åren går ju mer frågar jag mitt hjärta och mitt samvete. Alla tankens frågor och all viljans kluvenhet.

Vad skall det bli av mitt liv? Dagarna och åren rinner så fort undan. Hur skall jag få ut något bestående av alla flyktiga år? Hur skall mitt liv få en djupare mening? Vem och vad är jag och är jag den jag vill och borde vara – just såsom människa.

Hela livet kan ju inte vara en lyckodag. Drömmar kan brista, förväntningar svikas, vänner kan mistas, prövningar kan skugga vägen och förmörka solens ljus för vår blick. Vi som förut var så rika kan bli utblottade, fattiga, förådda av livet…I mörka prövotider går vi igenom besvikelser och vedermödor..Det är också en del av livet.

Jag har utsatt mig själv och mina barn för lidande genom åren. Ett självförvållat lidande, tanklöst och ansvarslöst på grund av kroppslig svaghet och själens trötthet. Var det kanhända också ett medfött tungsinne och inte bara sorg och tyngande erfarenheter. Barnen fick lida för mina missgärningar, jag gick vilse och handlade illa. Varför? Vi människor måste vandra genom många obesvarade varför. Kanske för att det en tid i livet var ett virrvarr av svårigheter, bekymmer, oro, smärta och lidande..ensam förälder kvar till mina tre barn. Den trygga ordningen borta, allt tedde sig så upplöst, så förvirrat, utan fasta regler och förhållningssätt, utan andlig vägledning och tillförsikt. Mitt i detta kaos växte mina tre maskrosbarn upp. Man kan inte förklara moderskärlek ur rent biologiska-animala instinkter -de finns redan på djurstadiet. Kaske är det fåfängt, men jag tror att moderskärlek står i förbund med andelivets hemlighetsfulla heliga makt.

Den självförglömmande kärleken är en renande lyftande kraft. Mitt i allt smått, och futtigt fanns någonting så vackert. Kärleken gav mig mod att våga tro trots allt. Den uppmuntrade mig i mitt missmod och betryck. Den osjälviska kärleken  härdar ut alla påfrestningar utan att svikta. Kärleken äger mod och kraft att förlåta – inte bara en utan sju och sjuttio gånger, kärleken är beredd att också under bävan, oro och ångest – offra livet för att bli sin uppgift trogen. Så är jag till slut bara en mor. Förlåt mig jag visste inte bättre. Förmådde inte mera, men det viktigaste och avgörande var viljan och att kärleken var och är äkta och sann alltigenom.

Mamma Elisabeth

Annonser

Etikettmoln

Ellenagneta's Blog

Just another WordPress.com weblog

Tankar, funderingar & känslor

Att tillfriskna på de lyckliga ödets väg

BrandingSpirit's Blog

Med glöden i behåll

Insikter's blogg

För dig som vågar tänka nya tankar

A Good Life

www.herrey.se

Theme Showcase

Find the perfect theme for your blog.

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.