Kärlekens läkande kraft

Jag tror att kärlekens läkande kraft finns inom oss alla.
Men vi måste ha modet att vara ärliga och sanna mot oss själv och erkänna alla våra fel och brister.

Och tala om vem jag verkligen är och våga dela med mig av min egen livshistoria.

Jag är en medberoendeperson helt enkelt och för mig uppstod sjukdomen ”medberoende” i vuxen ålder när jag successivt påverkades under de år som jag levde tillsammans med min älskade Jaakko;

Han var min man, min livskamrat och barnens far som sedan tidiga tonåren och uppväxten hade haft ett starkt beroendeproblem.

Jaakko hade själv växt upp i en familj med alkoholism och ohälsa.

Som vuxen kompenserade han sina svårigheter från barndomen med att vara en kompetent och högpresterande arbetskarl. Trots traumatiska överlevnadsförhållanden som gett honom både dålig självkänsla och livslånga sår kunde han visa kärlek och ömhet på ett makalöst sätt.

Men i vårat parförhållande och senare även som mamma tvingades jag allt eftersom åren gick till en alltmer osund och undantryckt anpassning som efterhand kom att bli både onormal och dysfunktionell.

Varje dag kände jag mig otillräcklig och otillfredsställd, för allt kretsade hela tiden kring Jaakkos missbruk och hans behov och jag kände skuld och skam över vår familjesituation och att vi levde i social misär och obalans och att vi dessutom utsatte barnen för allt detta. Allt trappades upp och till slut blev problemen så stora att vi förlorade kampen och kontrollen över vår livssituation. 

Under de här åren hade jag haft stora svårigheter att erkänna mina egna känslor och behov och förstår så här i efterhand att om vi inte hade fått hjälp hade det lett till utbrändhet och kronisk sjukdom långt tidigare.

Ingen är perfekt och det är min tro att kärleken går hand i hand med vår empatiska förmåga, vår självrespekt och ödmjukhet.
Att ha förmågan att kunna älska mig själv och acceptera alla nyanser och karaktärsdefekter för att kunna arbeta med dem och använda mig utav dem.
Med åren har jag lärt mig att leva uppriktigare och acceptera livet som det blev och sakta, sakta har jag också kunnat frigöra mig från svåra känslomässiga händelser som annars skulle ha hindrat mig från att leva.
Det hade stympat mig som människa och hållit mig fången i det förflutna.

Men vid den här tiden ville jag inte lyssna till min inre röst och gång på gång ramlade jag tillbaka i gamla beteenden och oönskade situationer.

Det blev ett mönster som var mycket svårt att bryta och sorgen höll på att fräta sönder mig inifrån och ut. Jag var rädd, vilsen och stolt, alltför stolt för att kunna be om hjälp och livet blev en kamp eftersom jag vägrade att kapitulera. Det orsakade mig mycket stress och sjukdom.

Men vi har alla ett eget ansvar att förändras och ta del av livets flöde igen.
Jag måste bara våga lita på min magkänsla.
Jag måste lyssna på mina känslor och vara uppmärksam på den där destruktiva rösten som vill hindra mig och hålla mig kvar i mörkret för att sedan kasta mig tillbaka på ruta ett.

Idag har jag kontakt med kärlekens kraft igen och lyssnar tålmodigt till min själs inre röst.
Idag vågar jag åter använda kärleken inom mig och tar risken att antingen bli besviken men även hitta förmågan att än en gång få blomstra och glädjas.

Egentligen är det ju Kärlek vi alla vill ha och längtar efter, men bara genom att vara älskade villkorslöst och älska tillbaka kan vi räddas från oss själva. Kärleken innebär att vi kan se våra liv i ett större sammanhang. Det är kärleken som ger livet en djupare mening och trygghet.

Jag anser att alla kan finna sin egen kanal för kärleken som de har inom sig.
Kärlek är inte ett ord. Kärlek är tillit, tilliten att använda den där kraften som vi alla har inombords och att ge den näring och frihet att bli till något levande och vackert.

Med tillit, tålamod, tolerans och tacksamhet så utvecklas vi som människor.

Gud är för mig Kärlek!

Det är inte samma sak som att Gud har Kärlek utan för mig är Han Kärlek!
Så därför måste jag älska Gud och livet med hela min kraft!
Det kräver ansträngning och energi. Det kostar min egoism.

För jag kan inte upphöja Gud och mig själv samtidigt.
Vi är ju inte Gud någon av oss och kommer aldrig att bli det heller.

Vi är bara människor med alla våra tillkortakommanden och begränsningar.

Jag måste därför älska Gud av hela mitt hjärta, av hela min själ och av hela mitt förstånd.
Detta är det största och första budet. Allt börjar nämligen med Kärleken i mitt hjärta!
Precis som de tolv stegen.

Förresten; Ditt och mitt liv är ingen slump!

Räds­la finns in­te i kärle­ken, ut­an den full­kom­li­ga kärle­ken fördri­ver räds­lan och den som är rädd har in­te nått kärle­kens full­het.

Min Högre Makt är kärlek, och den som lever nära livet lever i kärle­ken…

Elisabeth