Mitt hjärta kan gå i tusen bitar…

Jag försöker verkligen inspireras, uppskatta och begrunda livet med alla dess upplevelser och glädjeämnen – men det är inte alltid så lätt att vara människa.

Ibland blir man ett offer för omständigheter man inte kan kontrollera eller råda över. Hur lär vi oss att hanterar förlusten av dem?

Det blev alldeles tydligt för mig och min familj när vi hamnade i en situation för lite över ett år sedan då min 26-åriga dotter hastigt rycktes ifrån oss. I och med den tragiska händelsen när min egen dotter tog livet av sig, har jag sedan dess mött andra föräldrar som befunnit sig i samma situation. Vi har alla det gemensamt (förutom att vi tycker händelsen är fruktansvärd, hemsk och ofattbar) att vi inte vet vad vi ska göra… Vi är bara så förkrossade och förtvivlade. Hur tröstar man sig? Hur går man vidare i livet efter en sådan förlust?

Det finns ingen manual eller mall för sorg och alla sörjer vi på olika vis.

En del sluter sig och andra vill prata.

Sorg är inget problem som går att lösa och man måste få vara ledsen.

Men människor som står bredvid vill så gärna försöka trösta och skyla över det som gör ont, för det är så jobbigt att se på när någon är ledsen och sörjer. Men att vara ledsen sitter inte i hjärnan, utan i hjärtat som alla känslor. Så man får bara försöka lyssna kärleksfullt, utan att säga så mycket.

Jag kan känna djup tacksamhet för att en av mina käraste vänner ställde upp, stöttade och lyssnade när Johanna hade gått bort. Hon finns fortfarande kvar och erbjuder sig att hjälpa till och lyssna.

Jag är helt övertygad om att det är för att hon själv har gått igenom en stor livskris och att hon genom den fått en stark känsla av tacksamhet emot livet efteråt. Vet också genom egen erfarenhet att man ofta får ett helt nytt perspektiv på livet efter sådana livskriser.

Helt plötsligt kan hjärtat och ögonen åter öppnas för allt det vackra man har upplevt och kommer att få uppleva igen om man bara vågar, orkar och vill ta emot.

Kanske finns inget växande utan lidande och kanske är det just de svåra situationerna i livet som får oss att verkligen utvecklas som människor.

Livet överraskar oss ibland på det mest förbluffande sätt.

 

Trots en svår start på livet kan det vända när man minst av allt anar. Livet kan ge närvaro, lugn och glädje igen.

Det kan finnas  tusen skäl att vara tacksam för vad livet kommer att ge oss.

Att välja ”Tacksamhet” handlar om att växa och utvecklas och få chansen att leva ett meningsfullt liv.

Att ta ansvar för mitt eget liv istället för att ge andra skulden för hur jag själv har det. Jag har själv ansvaret för min egen lycka. Tankens kraft gör att jag får mer energi, blir tryggare, modigare och lyckligare.

 

Hindren finns i bara i mitt eget inre. I mitt sätt att tänka om mig själv och om andra. Då blir det inte olyckliga omständigheter som drabbar mig utan istället hur jag väljer att hantera olika situationer.

Jag kan själv bestämma hur jag vill tänka och vara som människa och inte låta andras dåliga mående och beteende påverka mig negativt.

Dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år… Lever jag och låter andra leva.

Jag gläds åt mina egna framsteg och sakta, sakta släpper sorg och smärta sitt grepp om mig. Ibland med tomtesteg framåt, ibland får jag ha tålamod med mig själv och stanna upp och begrunda…

 

Men jag är alltid medveten om att all förändring och inställning börjar med mig själv och med mina egna tankar …

Vart jag än befinner mig, vart jag än väljer att vistas, så finns tacksamheten över livet där.

Det är ett tröstefullt och fantastiskt sätt att leva. Som en livboj mot rädsla och vilsenhet.

Jag är starkt medveten om att döden aldrig är långt borta. Vi får inga löften om någon morgondag, så vi kan bara leva här och nu – vår stund på jorden.

 

Jag är inte rädd för död och smärta bara att förstenas och inte vara levande bland de levande medan livet ännu pågår.

Tacksamhet handlar om att få ett bättre meningsfullare liv för mig själv och de människor jag möter på min väg. Att uppnå en större balans, harmoni och närvaro både i det lilla och det stora. Då kan jag bli en öppnare, spontanare, lyckligare och friare individ och medmänniska. Livet är glädje och sorg, sorg och förluster har varit en stor del av mitt liv.

Men jag kan själv välja om jag vill stanna kvar i nedbrytande tankar eller ta del av ett omtumlande och berikande liv och leva det fullt ut.

Elisabeth Nyberg;

Fortfarande mamma till tre underbara barn; Johanna, Felicia och Alexander och nybliven mamma till en fosterdotter; Angelina.

Detta är till Dig mitt älskade barn;